Opposition Synonymer Betyder Uttal

• motsats
• motstånd
• motsättning

Hur används ordet opposition

1. I slutet av 1980-talet ökade kritiken mot den sovjetiska regimen och Leninismen (som Gorbatjov hade försökt bevara som grund för reformerna). Sovjetmedborgare som ansåg det sovjetiska systemet som misslyckat blev mer högljudda i sin kritik. Glasnost hade gett större yttrandefrihet, långt bortom Gorbatjovs avsikter (han ville bevara både den kommunistiska regimen och Sovjetunionen som stat), och förändrat medborgarnas syn på regimen. Öppenheten ledde dock till att regimens alla brott till kom upp till ytan och till en allt starkare politisk opposition. (källa)
2. I själva handen finns de muskler som för isär (abducerar) och ihop (adducerar) fingrarna samt de som för ihop tummen med de fyra ulnara fingrarna (opposition). (källa)
3. Högerextremismen innebär oftast ett fokus på traditioner i motsats till en politik och sedvänjor som betraktas som modernistiska. De har inslag av socialkonservatism och står i opposition till liberalism och socialism. Termen används vanligen för att beskriva fascism, nyfascism och andra ideologier och organisationer som uttrycker extrem nationalism, chauvinism, främlingsfientlighet, rasism eller reaktionära ståndpunkter. Vissa högerextrema rörelser, som exempelvis nazismen, har genomfört förtryck mot och folkmord på grupper som de ansett varit underlägsna "raser" eller ett hot mot nationen eller staten. (källa)
4. Rollen som talesperson kan även vara avgränsad till ett visst ämnesområde - bland annat Greenpeace använder den metoden. Ett politiskt parti i opposition har vanligen skilda dition i olika ämnen, motsvarande ministerposter i en regering. Ibland kallas detta en skuggregering. (källa)
5. Friedrich Schlegel och andra tyska romantiker menade med livsfilosofi en inriktning av filosofin som byggde på livets och karaktärens enhet, snarare än rationellt förnuft. Detta framfördes i opposition mot systemfilosoferna Friedrich Hegel och Immanuel Kant. (källa)
6. Manierismen kännetecknas huvudsakligen av klara färger, utarbetade kompositioner, överdrivna former och dramatisk rörelse. Den realistiska och perspektivistiska avbildningen under högrenässansen med dess välbalanserade människogestalter kontrasteras genom de senare konstnärernas avsiktliga förvrängning av proportioner och rumsillusion. Dessa förvrängningar hade emotionella avsikter, men ville också uppvisa teknisk och konstnärlig skicklighet. Manierismen, liksom senare barocken, har också kopplats samman med motreformationen, då i opposition till det som uppfattades som protestantismens känslokyla. (källa)
7. Kejsarmakten ansåg splittringen politiskt betänklig och försökte genom kompromissformler återförena monofysiterna med rikskyrkan, trots våldsam opposition i väster. Justinianus I ville behålla skrivningarna från konciliet i Chalcedon, men tolkat i Kyrillos anda. Han vilade i denna fråga på teologen Leontius av Bysans (död 543) hypostasteologi, som segrade på Andra konciliet i Konstantinopel år 553. Enligt Leontius saknar Kristi mänskliga natur inte personlig individualitet, hypostas, men den har sin hypostas i Logos. (källa)
8. När en grupp inom ett samhälle opponerar sig mot den rådande kulturella dominansen, hegemonin, i samhället brukar begreppet motkultur eller kontrakultur användas. Det kan vara till exempel en subkultur, som utöver att avvika från den rådande samhällsnormen, även präglas av opposition mot den. Exempel på detta är det sena 1970-talets punkare, som utöver att vara kulturellt avgränsade vad gällde klädstil och musik, även riktade kritik mot samhällets fundament. (källa)
9. Identitärerna på Motpol var i slutet av 00-talet en vattendelare inom den nationella rörelsen i Sverige. Man hamnade i stundvis hätsk opposition till den äldre rörelse som kretsat kring vit makt-musik och identifikation med Tredje riket. Musikologen Benjamin R. Teitelbaum beskriver i sin bok Lions of the north (s. 49-50) hur detta kulminerar på demonstrationen Folkets marsch 2008, när Svenska motståndsrörelsens Magnus Söderman håller ett "eldigt tal" där han fördömer identitärerna. (källa)