Vad betyder och hur uttalas oration
Oration uttalas or|at|ion -en -er.
Oration betyder högtidstal.
Ordformer och varianter av oration
Singular
- oration
- obestämd grundform
- orations
- obestämd genitiv
- orationen
- bestämd grundform
- orationens
- bestämd genitiv
Plural
- orationer
- obestämd grundform
- orationers
- obestämd genitiv
- orationerna
- bestämd grundform
- orationernas
- bestämd genitiv
Oration är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet oration
Oration var en typ av tal som hölls inom 1600-talets universitetsväsende. I orationerna använde man sig av och tränade sig i den klassiska retorikens finesser och stilgrepp. De var en återkommande och festlig händelse i universitetslivet, om än inte lika grundläggande och vanlig som disputationen, och var ett krav för att uppnå graden magister. De arrangerades av professorer i retorik eller poesi. Minst 372 orationer hölls vid Uppsala universitet under 1600-talet, mellan 1638 och 1699 nästan 200 vid Akademin i Åbo och mellan 1635 och 1655 drygt 200 vid universitetet i Dorpat (nuvarande Tartu).
Många orationer var någon form av hyllningstal, exempelvis hölls under 1630-talet många orationer till något svenskt landskap. I den mån orationen klamrat sig kvar i universitetsvärlden som utanför, är betydelsen ändrad till högtidligt tal eller hyllningstal utan någon betydelser för examina.
Oration kommer från latinets oratio, 'tal', till orera, av latinets orare 'tala', som i modern svenska betyder att "tala länge (och högstämt) om något, ofta till någon tämligen ointresserad lyssnare". I denna betydelse finns ordet belagt sedan 1805.
Till verbet orera finns förutom oration, även substantiven orerande och orering, med betydelsen högtidstal eller tal i samband med disputation.