Orostid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet orostid

1. På de brittiska öarna utnyttjades högt belägna kullar till att bygga så kallade hill forts. Dessa består av försvarsanläggningar med på varandra följande vallar och vallgravar. I Norden användes svårtillgängliga höjder till att bygga fornborgar. I Sverige finns dessa från Blekinge i söder till Ångermanland i norr, och de flesta anses ha tillkommit under folkvandringstiden cirka 400-550 e.Kr. Medan de flesta hill forts verkar ha haft permanenta bosättningar, anses fornborgar främst vara tillflyktsplatser i orostid. (källa)
2. Den förste svenske generalguvernören var Klas Fleming över Finland från 1594. Sedan dess har Sverige haft generalguvernörer i många av sina provinser, främst under Stormaktstiden, till exempel Finland, Pommern och de baltiska provinserna, tidvis i relativt små områden. Utöver dessa har det kortare perioder i orostider funnits generalguvernörer även inom landet, till exempel de västra landskapen. (källa)
3. Gårdens huvudsakliga boningshus var långhuset, i vilket man ibland även tog in husdjuren. Ibland byggdes det till med sidobyggnader eller särskilda rum som kök och gästrum. På gårdstunet låg ofta mindre byggnader som smedja, visthus och mindre bostadshus. Gårdstunet hägnades ofta in, dels för att hålla det fritt från lösa djur, dels för att enklare kunna försvara gården i orostider. Själva ordet gård betyder "omgärdad (inhägnad) plats". (källa)
4. Historiskt sett har torn ofta byggts i försvarssyfte, bland annat i slott och borgar. Med utsikt över omgivningen kunde borgens innehavare bättre övervaka omgivningen och tidigare upptäcka fientlig verksamhet. En annan historisk användning är i eller vid kyrkor, där de både fungerat som plats för kyrkklockor (exempel Lutande tornet i Pisa) och även i orostider haft viss betydelse som försvarstorn. Torn finns även i andra religioner, och minareterna inom islam används i likhet med kristendomens kyrkor för att kalla till bön/gudstjänst. Babels torn är det svenska namnet på den pyramidliknande zigguraten i det forntida Babylon, där den hade religiös betydelse. (källa)
5. Ett ovanligt men välkänt tilltag med stora likheter till dagens undantagstillstånd var senaten och konsulernas möjlighet att utse en diktator i orostider, ett berömt exempel är då Hannibal efter segern vid Trasimenus tågade mot staden. Senaten måste godkänna beslutet varpå konsulerna tillsammans utsåg en välkänd politiker till diktator. Denna hade, förutom ämbetsmännens vanliga immunitet under sin ämbetstid även fullständig juridiskt skydd från åtal även efter sin tid som diktator för förseelser begångna under denna period. Diktatorns makt var begränsad till en sexmånadersintervall och kunde inte förlängas. De två undantag som skedde, i båda fall under hot om vapenmakt, var Sulla och Caesars diktaturer. Den förra skulle vara på "obestämd tid" och nedlades frivilligt av Sulla efter knappt ett år, den andra, Caesars, på livstid men ändades kort efter mordet på honom. (källa)
6. Söder om Dvergetvedvej ligger det fredade Bålhøje, som omfattar fyra bronsåldershögar. Det har använts som plats för varningseldar i orostider. (källa)
7. Järndragare eller järnbärare indelades i ordinarie och extra ordinarie bärare. Eftersom arbetet vid järnvågarna var säsongsbetonat (under vintern var järnbärarna sysslolösa), fick de även utföra andra arbeten som att biträda vid eldsvådor, tjänstgöra som extra polisbetjänter vid högtidligare tillfällen och i orostider eller att bära lik. År 1662 flyttades järnhanteringen och Stockholms järnvåg från Järntorget i Gamla stan till Järngraven vid Södermalmstorg. Tidvis fanns här världens största järnupplag och cirka 40 procent av världens järnexport gick över denna plats. Här bars stångjärn från Mälarsidan till Saltsjösidan, det kontrollerades och vägdes. Till Mälarsidan anlände järnprodukterna med skuta från Bergslagens talrika hyttor. (källa)
8. Ön tillhörde formellt Danmark även efter freden i Roskilde år 1658, men den besattes samma år av svenska trupper. År 1660 blev Ven svenskt i och med freden i Köpenhamn. Svenskarnas trumfkort var att Ven, som av tradition ansågs vara själländskt, 1654 hade bytt län från Kronborgs län till Helsingborgs län, vilket ansågs bevisa att ön var skånsk och således skulle vara en svensk ö. Det planerades sedan att Sverige skulle befästa ön med 2 000 man tillsammans med artilleri, men planerna stannade vid ritbordet. Ön ockuperades under Skånska kriget 1676–79 av Danmark och förblev dansk fram till krigsslutet. Därefter har utvecklingen gått betydligt lugnare på ön trots att man alltid påverkats starkt av kris- och orostider som napoleonkrigen och andra världskriget, vilket ledde till perioder av stark militär närvaro på ön. (källa)