Vad betyder och hur uttalas ortoceratit
Ortoceratit uttalas orto|cer|at|it [-i´t] -en -er.
Ortoceratit betyder fossil bläckfisk.
Ordformer och varianter av ortoceratit
Singular
- ortoceratit
- obestämd grundform
- ortoceratits
- obestämd genitiv
- ortoceratiten
- bestämd grundform
- ortoceratitens
- bestämd genitiv
Plural
- ortoceratiter
- obestämd grundform
- ortoceratiters
- obestämd genitiv
- ortoceratiterna
- bestämd grundform
- ortoceratiternas
- bestämd genitiv
Ortoceratit är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet ortoceratit
Den största delen av kalkstenen i Sverige är yngre än 543 miljoner år, och bildades under tidig paleozoikum och mesozoikum. Kalksten hittar man till exempel på Öland, Gotland, i Skåne, Västergötland, Östergötland, Dalarna och i fjällkedjan. Den ordoviciska lagrade kalkstenen är mer känd som ortocerkalksten. Den har fått sitt namn från de fossila bläckfiskar, ortoceratiterna, som är vanliga i den.
Komstadkalksten, också kallat komstaflis, är en bergartsformation uppkallad efter Komstad utanför Gärsnäs på Österlen. Stenen avsattes som sediment på havsbottnen för cirka 470 miljoner år sedan under perioden ordovicium. Den är förhållandevis rik på fossil av trilobiter och ortoceratiter. Komstadkalksten är, i motsats till Mellansveriges röda eller gröngrå ortoceratitkalkstenar, grå eller gråsvart med bruna inslag.
Belemniterna antas liksom ammoniterna ha utvecklats ur bactritider, en ordning av fyrgälade bläckfiskar. De uppträder första gången under slutet av devon för omkring 370 miljoner år sedan, och de sista arterna dog ut i slutet av krita för omkring 65 miljoner år sedan. Belemniterna hade liksom fyrgälade bläckfiskar ett kamrat skal som omgav den bakre delen av kroppen. Till skillnad från ortoceratiterna som hade inre kalcitavlagringar för balans hade belemniterna sin rostrum, som satt placerad runt spetsen av det koniska skalet. För att kunna bygga på sitt rostrum var skalet omgivet av mjukdelar, och bläckfisken hade förmodligen fenor utanpå dessa.
