Ortspress Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ortspress

1. Konserthuset Kristianstad tillkom på initiativ av Ille Gustafsson – musikdirektör vid Norra skånska infanteriregementet och dirigent för Kristianstads Orkesterförening. Efter livliga diskussioner både i stadsfullmäktige och ortspress, beslöt man bifalla en motion av Ille Gustafsson i september månad 1933 att söka statsanslag av lotterimedel för uppförande av konserthus och bibliotek. Regeringen beviljade först 100.000 kronor och därpå 130.000 vilket gjorde projektet genomförbart. Projektet kostade totalt 400.000 kr. Skillnaden mellan statsanlaget och den totala byggkostnaden täcktes av medel ur Otto Ericssons donationsfond. (källa)
2. Yttrandet omnämndes i ortspressen och föranledde bullrande demonstrationer mot löjtnant Forstner. Vid ett sådant tillfälle i november 1913 förföljde Forstner en demonstrerande gesäll och slog till honom med sin sabel. Nya demonstrationer följde och föranledde militärbefälet att beordra soldaterna att arrestera alla civila som inte genast avlägsnade sig. Soldaterna arresterade då 27 personer (varav åtskilliga icke-demonstranter) och instängde dem över natten i kasernens kolkällare. (källa)
3. Med sitt originella författarskap fick Ongelin allt svårare att hitta förläggare, och hon tvingades därför att ge ut på eget förlag och själv sköta försäljningen. I mitten av 1880-talet lämnade hon Helsingfors och flyttade till Viborg, där hon på grund av sin uppseendeväckande personliga stil (kortklippt hår, herrhatt, rökte och något alkoholiserad) blev föremål för illvilliga kåserier i ortspressen. Hon flyttade då till Lembois, där hon bodde hos skådespelerskan Selma Lundahl. Romanen Knallhattarne är en uppgörelse med de många motståndare, som hon med tiden hade fått. Hennes sista bok, vilken bygger på barndomsminnen från Helsinge, utkom 1892 och anses hålla högre klass än hennes tidigare verk. Avsikten var att boken skulle få en fortsättning, men den utkom aldrig då hon avled i lunginflammation vid 44 års ålder. (källa)
4. Coșbuc började efter universitetsstudier i Cluj som medarbetare i ortspressen och tidningen Tribuna i Sibiu men bosatte sig senare i Bukarest, där han en tid tillhörde kretsen kring Titu Maiorescu. Hans rykte som skald befästes genom diktsamlingen Balade şi idile ("Ballader och idyller", 1893), de flesta av dikterna härstammade från tiden 1883-1890. Coşbucs främsta diktcykel, Fire de tort ("Spunna trådar", 1899), hämtar stor del av sitt stoff ur folksägnen, dikten Noi vrem pământ ("Vi kräver jord") är en röst åt de förtryckta böndernas, först genom 1921 års agrarreform förverkligade självständighetssträvanden. (källa)