Otursdrabbad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet otursdrabbad

1. Tycho Brahe-dagar, även kallade egyptiska dagar och förkastade dagar, är i de skandinaviska länderna ett antal bestämda datum under året som betraktades som särskilt otursförföljda. De har fått sitt namn efter den danske astronomen Tycho Brahe, men inga bevis finns för att han själv nedtecknat dessa. Troligen har de attribuerats honom senare för att få mer trovärdighet. I överförd bemärkelse används ordet i nutid för att beskriva vilken dag som helst som verkat särskilt otursdrabbad. (källa)
2. Girolamo Masci hade enkel bakgrund, och inträdde i unga år i franciskanorden. 1272 deltog han i den apostoliska delegation som sändes till Konstantinopel för att bjuda in östkyrkan till andra konciliet i Lyon. Efter Bonaventuras död blev han ordensgeneral (1274), och sedan kardinal (kardinalpräst) av Santa Pudenziana 1278. Martin IV utnämnde honom till biskop av Palestrina. Efter en lång och otursdrabbad konklav, valdes han till påve den 15 februari 1288 och en andra gång den 22 februari. Han var den förste franciskanen att uppstiga på påvestolen, och till minne av Nicolaus III antog han därför namnet Nicolaus IV. (källa)
3. Jean-Claude Van Damme spelar sig själv som en otursdrabbad skådespelare. Han har inga pengar, hans agent kan inte hitta några bra roller och domaren i en vårdnadstvist lutar åt att ge vårdnaden av hans dotter till ex-frun. Han återvänder till sitt uppväxtstad Bryssel: där han ses som en nationalikon. (källa)
4. Jacques Rivettes föregående film hade varit den enorma och av mycket få sedda Out 1 från 1971. Efter detta hade han misslyckats med att bekosta sitt drömprojekt, skräckfilmen Phoenix. Han hade också börjat få ett rykte som otursdrabbad och svårtillgänglig som han gärna ville bli av med. Med detta som bakgrund bestämde han sig för att göra en mer lättsam film som sitt nästa projekt. Han tog in den argentinske manusförfattaren Eduardo de Gregorio och utformade den övergripande historien till Céline och Julie gör en båttur. Gregorio hade tidigare uttryckt en önskan om att få samarbeta med någon från den franska nya vågen, som Rivette hade varit med och skapat på 1950-talet. Skådespelerskorna i huvudrollerna—Juliet Berto, Dominique Labourier, Bulle Ogier och Marie-France Pisier—fick sedan utforma sina egna roller och ändra i handlingen. Det fanns aldrig något nedskrivet manus utan Gregorio och de andra fanns hela tiden med vid inspelningen och utvecklade scenerna tillsammans. Berättelsen i berättelsen bygger löst på två noveller av Henry James. Övrig inspiration hämtades bland annat från Alice i Underlandet, Louis Feuillades stumfilmsföljetonger och Jean Cocteau. (källa)