Pälshandlare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet pälshandlare

1. Hudson Bay-kompaniets oktroj gav det exklusiva handelsprivilegier i Ruperts land, ett gigantiskt område glest befolkat med jagande och fiskande nationer, framförallt creer, chipewyer och assiniboiner i inlandet och inuiter i de norra delarna av Hudson Bay. Hudson Bay-kompaniet anlade först två handelsfaktorier vid Hudson Bay, Fort Albany vid James Bay och York Factory vid den sydvästra delen av Hudson Bay. Senare anlades även Fort Churchill, Moose Factory och Eastmain (se kartan över Ruperts land). Fransmännen var redan etablerade vid Saint Lawrencefloden och därmed uppkom en intensiv konkurrens mellan England och Frankrike om pälsverken i det inre av nuvarande Kanada. Konkurrensen medförde att de europeiska pälshandlarna betalade bättre för de pälsverk de köpte från den inhemska befolkningen, men de högre inköpspriserna medförde inte en bättre tillgång på pälsdjur. Lokalbefolkningens efterfrågan på europeiska varor ökade heller inte när de fick bättre betalt, istället sålde de färre pälsverk och de inhemska mellanhänderna och fångstmännen avsatte mer tid för andra aktiviteter. För att öka pälsfångsten lockade både engelska och franska pälshandlare med njutningsmedel som tobak och alkohol. (källa)
2. En då 22-årig djurrättsaktivist dömdes 2012 till 3,5 års fängelse i Göteborgs tingsrätt för en lång rad djurrättsrelaterade brott som "Djurrättsmilisen" hade tagit på sig, fallen rörde en bombattrapp mot en villa, en brevbomb, attacker på pälshandlares hem, skadegörelser på butiker och mordhot mot företag inom pälsbranschen och djurforskning. Det framgick i rättegången att djurrättsaktivisten också hade förstört en McDonalds i centrala Göteborg med två brandbomber. (källa)
3. När Colter efter närmare tre år i ödemarken för andra gången var på väg hemåt, mötte han pälshandlaren Manuel Lisa och vände för andra gången tillbaka till bergen. Lisa hade organiserat en pälshandels- och fångstexpedition, där flera av Colters gamla kamrater från Lewis och Clarks expedition ingick, som i en större skala hade för avsikt att eхploatera de marker som Lewis och Clark visat vägen till. Colter anställdes som vägvisare och jägare av Lisa och deltog i byggandet av Fort Raymond vid sammanflödet av Yellowstonefloden och Bighorn River i nuvarande Montana. (källa)
4. Men folken upprätthöll också vänskapliga förbindelser med andra. Det var inte ett allas krig mot alla. Man hade sina traditionella fiender och vänner. Handel mellan vänskapliga nationer kunde bli ett mycket lukrativt inslag i den nya kulturen. Pälshandlaren Charles McKenzie har beskrivit ett möte mellan kråkindianerna och deras nära släktingar hidatsa som han var ögonvittne till 1805. Vid detta tillfälle slog 2 000 kråkindianer upp sitt tältläger invid hidatsasläktingarnas jordhus och efter att ha rökt fredspipa med dem bytte kråkindianerna med 250 hästar till sig 200 gevär, krut och 20 000 kulor. Just kråkindianerna blev under 1800-talet kända som något av präriens handelsresande, även för vita pälsjägare som kom i kontakt med dem. Kråkindianerna köpte hästar av hästuppfödande shoshoner och nez perce i väster och europeiska varor av cree och assiniboiner i öster som i sin tur förvärvat dem vid Hudson Bay-kompaniets handelsstationer i Manitoba och Ontario. En vanlig vinstmarginal vid till exempel hästhandel var en fördubbling av priset. (källa)
5. Mackenzie planerade att i näverkanot följa Peace River till dess källor i Klippiga Bergen och sedan till fots korsa nordamerikanska vattendelaren i förhoppning om att på andra sidan finna en flod som mynnade i Stilla Havet. På hösten 1792 lämnade Mackenzie och hans följeslagare Fort Chipewyan och paddlade uppför Peace River, där de anlade en bas – senare kallad Fort Fork – där man tillbringade vintern. I början av maj 1793 påbörjades färden mot det okända. Expeditionen bestod nu, förutom av Mackenzie, av pälshandlaren Alexander MacKay som närmaste man, två indianska tolkar och jägare, samt sex voyageurer som kanotpaddlare. (källa)
6. Gary var son till pälshandlaren Arie Leib Kacew och hans hustru Mina. Hans far övergav dock sin fru och son för en annan kvinna. Gary brukade påstå att hans egentliga far var någon annan, exempelvis en rysk filmidol. (källa)
7. Samojedernas hundar beskrevs första gången 1698 av den brittiske reseskildraren Adam Brand. De samojediska hundarna började få spridning då ryska skatteindrivare började använda dem för sin färder. Till Västeuropa kom de första hundarna på 1870-talet med pälshandlare och timmeruppköpare. Alexander Trontheim var en man i Tobolsk i västra Sibirien som födde upp samojediska slädhundar för den ryska marknaden. Hos honom införskaffade Fridtjof Nansen (1861-1930) slädhundar för sin expedition mot Arktis med skeppet Fram 1893-1896. Senare skulle även Roald Amundsen (1872-1928) använda sig av samojedhundar under expeditionen genom Nordostpassagen 1918-1922. Genom släktskapet med tsarfamiljen hade kronprins Edward av Storbritannien (1841-1910) och prinsessan Alexandra (1844-1925) redan på 1880-talet fått en samojedhund i gåva. (källa)
8. Jacob Fahlström, född 1793 eller 1795 i Stockholm, död 29 juli 1859 i Afton, Minnesota, var en svenskamerikansk pälshandlare och metodistmissionär. (källa)
9. Som binäring anlitades tjuktjerna för långa transporter mellan Sibirien och Alaska, deras snabba hundar vann ryktbarhet. När guldrushen i Alaska mot slutet av 1800-talet började klinga av, blev slädhundstävlingar allt populärare. 1908 anordnades för första gången All-Alaska Sweepstakes, en 65 mil lång slädhundstävling, och det var första gången tjuktjiska hundar, importerade av en rysk pälshandlare, deltog i en amerikansk slädhundstävling. De slutade på en tredjeplats men prestationen imponerade stort. Flera slädhundsförare begav sig själva till Sibirien för att leta efter hundar. Alla som köptes upp kom inte från Tjuktjerhalvön utan även Kamtjatka. (källa)
10. North West Company var i sin inre uppbyggnad organiserad efter samhällsklass. Åtskillnaden gick mellan engagés (arbetare) och bourgeois (borgare) varvid arbetarna utförde det fysiska arbetet medan borgarna skötte kompaniets transaktioner. I praktiken betydde det att arbetarna paddlade och bar kanoterna samt byggde och underhöll handelsstationerna medan borgarna var pälshandlare och bokhållare. Skillnaden mellan arbetare och borgare byggde på pengar, bildning och börd eller etnisk härkomst. Engagés var oftast bondsöner från landsbygden kring Montréal, nästan alla var fransk-kanadensare (canadiens). Bourgeois var oftast av skotsk börd, vare sig de var födda i Kanada eller i Storbritannien och många var släkt med varandra eftersom söner och brorsöner rektyrerades till företaget. Det fanns undantag till denna generella bild, canadiens som var bourgeois och skottar som var engagés. Det fanns också enstaka engagés från många delar av världen, både Tysklands och Hawaiis söner var representerade i dess led. Métiser eller söner till bourgeois med kvinnor från First Nations, inte sällan döttrar till trading captains, följde även i fädernas spår. (källa)