Pärlemor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet pärlemor

1. Då en lekman betraktar en hardingfela slås han nog mest av de rikliga dekorationerna. Resonanskroppen har en så kallad rosning, målade mönster, snäckan är formad som ett lejonhuvud och greppbräda, stämskruvar och stränghållare har inläggningar av pärlemor. Den vana betraktaren av fioler ser dock ett antal andra skillnader som är viktigare för de speltekniska egenskaperna. Hardingfelan har en kortare hals och därmed en kortare stränglängd (mensur) än en vanlig fiol (norska flatfela), vilket gör grepp och intonation annorlunda. Vidare har hardingfelan 4-5 resonanssträngar som ligger under greppbrädan och sålunda inte är möjliga att spela på. Dessa klingar dock med då spelmannen spelar den ton som resonanssträngen är stämd i. Slutligen är spelsträngarna tillverkade av senor och spunna med silvertråd över alternativt halvspunna (lindningen kring senan är inte tät utan gjord med glipor på någon millimeter mellan varven). Hardingfelan har dessutom ett flackt stall, vilket underlättar spel på flera strängar samtidigt. Resonanssträngarna, sensträngarnas egenskaper samt det faktum att de oftast stäms ett tonsteg högre än på en vanlig fiol, ger hardingfelan en mycket karakteristisk spröd klang. Slutligen har locket vanligtvis en annan välvning (plattare) än fiolen och f-hålen är inte skurna i välvningen som på fiolen utan med en skarp kant vilket gör att man kan se igenom hardingfelan om man tittar genom något av f-hålen från sidan. (källa)
2. Makrillen har små fjäll, två långt skilda ryggfenor samt fyra till fem bifenor bakom andra ryggfenan och analfenan. Ryggens svarta tvärband sträcker sig ned mot sidolinjen. Färgen övergår från den mörkgröna ryggen (även blå rygg förekommer) till ljusgrön mellan de svarta tvärfläckarna och därefter i en skiftning av pärlemor och guldglans till den rent vita buksidan. Den saknar simblåsa och kan därför dyka obehindrat. Makrillen äter huvudsakligen (djur)plankton, bland annat mindre kräftdjur, men också rom från andra fiskarter. Den äter även fiskyngel och mindre fiskar. Själv utgör makrillen ett eftersökt byte för många rovfiskar och andra djur som hämtar sin föda ur havet. (källa)
3. Pennkniv är ett verktyg som användes både för att vässa blyertspennor och för att snitta gåsfjäderpennor, samt till att snoppa cigarrer. Ofta var den i form av en liten fällkniv, inte sällan med ett par ytterligare verktyg, till exempel korkskruv och nagelfil, men pennknivar med fast blad och fodral förekom också. Pennkniven var, förutom ett bruksföremål, också något av en statuspryl och inte sällan var skaftet gjort av något exklusivt material som pärlemor eller elfenben. (källa)
4. Vanliga ingredienser i puder har varit olika typer av stärkelse och mjöl av vete, råg eller korn. Potatisstärkelse som ansiktspuder marknadsfördes av grevinnan Eva Ekeblad i Sverige på 1700-talet. Risstärkelse användes i Japan, och ingår fortfarande i en del moderna puder medan mjölet har gjort sitt som puderingrediens. Blyföreningar har varit flitigt använda, och troligen har en icke föraktfull mängd kvinnor dött av de giftiga varianterna av blyvitt. Krita, zinkoxid, titandioxid och kaolinlera är ofta använda ingredienser. För att ge skimmer i puder användes förr pärlemor eller ostronskal, idag används främst finmalet glimmer. (källa)
5. En äkta pärla är rund i formen och vit. Pärlor förekommer dock även i rosa, silver, kräm, guld, grön, blå och svart färg. Storleken skiftar från ett knappnålshuvud till ett duvägg. De består av pärlemor, vilket huvudsakligen består av hexagonala plattor av aragonit (kristaller av kalciumkarbonat, CaCO3) och ett organiskt hornämne. Pärlor skapas av musslor. När en mussla öppnar skalet för att få in syre eller för att äta plankton så kan den råka få in ett sandkorn mellan skalet och manteln. Genom retning av mantelvävnaden som kallas pärlemor (pärlans mor) kapslas kornet in så att det så småningom bildas en pärla. Pärlor har odlats under drygt 100 år. (källa)
6. Pärlemor är det regnbågsskimrande inre skiktet eller manteln av musslor, i synnerhet skalen hos pärlostron. (källa)