Palatalisera Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet palatalisera

1. En av de viktigaste aspekterna inom irisk fonologi är det att nästan alla konsonanter förekommer i par, där den ena har ett "tjockt" (iriska: leathan) uttal och den andra ett "tunt" (iriska: caol). Tjocka konsonanter är velariserade, vilket innebär att tungryggen (bakdelen av tungan) dras tillbaka och upp mot mjuka gommen medan konsonanten artikuleras. Tunna konsonanter är palataliserade, vilket innebär att tungan pressas mot hårda gommen under artikulationen. Skillnaden mellan tjocka och tunna konsonanter är mycket viktig på iriska, eftersom betydelsen av ett ord kan ändras om en tjock konsonant byts ut mot en tunn eller tvärtom. Till exempel är den enda uttalsskillnaden mellan bó "ko" och beo "levande", att bó uttalas med ett "tjockt" b, medan beo uttalas med ett "tunt". Kontrasten mellan tjocka och tunna konsonanter är avgörande, inte bara i uttalet av konsonanterna i sig, eller i uttalet av de omkringliggande konsonanterna, utan också för att avgöra vilka konsonanter som kan förekomma bredvid andra konsonanter, och hur ord som börjar på vokal uppför sig. Skillnaden mellan tjocka och tunna vokaler liknar den mellan "hårda" och "mjuka" i flera slaviska språk, såsom ryska. (källa)
2. Ryskans fonologiska system har ärvts från samslaviskan, men genomgått betydande ändringar under den tidiga historiska perioden, tills det i stort sett fick sin nuvarande form runt 1400. Språket har fem vokaler, vilka skrivs med olika bokstäver beroende på om den föregående konsonanten är palataliserad eller ej. Konsonanterna förekommer normalt i par: en icke-palataliserad och en palataliserad, vilka traditionellt beskrivs som hårda och mjuka. De 'hårda' konsonanterna är ofta velariserade, men vissa dialekter velariserar bara /l/ i sådana positioner. Standardspråket, som baseras på Moskvadialekten, har stark tryckaccent och måttfull variation i tonhöjd. Stavelsebetoningen är inte fast och utmärkes inte i ortografin. Betonade vokaler är något förlängda, medan obetonade vokaler (utom /u/) "reduceras", det vill säga bildar ett system med färre oppositioner. Sålunda uttalas /a/ och /o/ i obetonad ställning på samma sätt: ordinitialt och efter hård konsonant närmast före betonad stavelse som , eljest som ett schwa. Efter mjuk konsonant sammanfaller alla obetonade vokaler utom /u/ i ett kort i-ljud. (källa)
3. 1 palataliserar (muljerar) konsonanter före 'o'. (källa)