Paradis Synonymer Betyder Uttal

• himmelrike

Hur används ordet paradis

1. Persiska är statsbärande språk i Iran och modersmål för ungefär 70 procent av befolkningen i landet. Persiskan har influerat och påverkat många av de språk som talas i andra asiatiska länder, såsom Pakistan, Indien, Turkiet och Armenien. Även i europeiska språk återfinns persiska lånord, till exempel sjal, schack, kebab och paradis. (källa)
2. Axel Österberg gav under 1930-talet ut såväl stridsskrifter (tex Café Folkhemmet, Federativs 1935) som mer renodlade diktsamlingar som Röd Fanfar 1934 och Trumma 1935 (båda på Syndikalistiska Ungdomsförbundets Storms förlag). I förordet till den sistnämnda kan man bland annat läsa: "Snurra på din jordglob, men akta dig så att du inte får blod på händerna. Som ångestsvett ur dess innandömen glimma bloddropparna på globens punkter och streck. Detta är jorden, som blev människan given, detta är den jord, av vilken vi skulle skapa ett paradis. Blod och barkbröd, galgar och bilor." Hans mest betydande verk får dock anses vara Bakom Barcelonas barrikader, utgiven på Federativs förlag 1936, bara några månader efter Spanska inbördeskrigets utbrott och den enda svenska ögonvittnesskildringen av anarkosyndikalisternas revolution i Katalonien 1936. (källa)
3. Kristnandet av Sverige ledde till stora mängder lånord. Många kristna "fackord" finns kvar i svenskan som till exempel advent, altare, biskop, kloster, martyr och paradis. De flesta kyrkliga lån kom från latinet. Klosterväsendet tog troligen också med sig fackord som hörde till yrkesverksamheterna i kloster, till exempel ympa av latinska imputare. (källa)
4. Paradis, park eller trädgård, härstammar från det persiska ordet pairidaeza (persiska: پردیس, pardis), i bestämd form Paradiset, och är ett namn på en idealiserad plats vars existens är positiv, harmonisk och tidlös och där bara fred, välstånd och lycka finns. Paradiset är en plats för tillfredsställelse, men inte nödvändigtvis ett land av lyx och sysslolöshet. Beteckningen paradis förekom som ett begrepp för persernas vackra trädgårdar kring profeten Zarathustras tid (1000-500 f.kr). I eskatologiska sammanhang ses paradiset som en hemvist för de döda som levt ett liv i godhet. Det beskrivs som det slutliga målet och förverkligandet av människans djupaste längtan, ett tillstånd av högsta och slutgiltig lycka. (källa)