Partiledarpost Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet partiledarpost

1. Den 19 augusti höll Östergötlands länsförbund sitt primärval för att utse sin nominering till partiledarposten. Östergötland var det enda länsförbundet som använde sig av primärval. Valet blev Sveriges första primärval. Både Björklund och Ohlsson närvarade och blev utfrågade av medlemmarna. Valet ägde rum i Linköping där Ohlsson är född och uppvuxen, även om hon har representerat Stockholm i Riksdagen. Den 23 augusti presenterades resultatet och Jan Björklund vann nomineringen. (källa)
2. 2006 utmanade hon Mark Rutte om partiledarposten i VVD, men förlorade. (källa)
3. Palm har av författaren och S-kännaren Christer Isaksson beskrivits som tillhörande vänsterfalangen inom Socialdemokraterna. Hon nämndes av flera som tänkbar kandidat till partiledarposten 2010 efter Mona Sahlins avgång. Efter att Håkan Juholt blivit partiledare valdes Palm in som suppleant i partiets verkställande utskott. (källa)
4. Paul Kagame tog över partiledarposten 1998 och utsågs till Rwandas president i mars år 2000. I parlamentsvalet 2003, de första allmänna valen i landet sedan 1988, vann FPR 33 av 53 platser i parlamentet och bildade en koalitionsregering där man var fortsatt dominerande i landets politik. (källa)
5. Under 2007 ställde Zuma upp som kandidat till partiledarposten inom ANC. Ärkebiskop Desmond Tutu uppmanade ANC:s medlemmar att inte rösta på Zuma på grund av tidigare åtal. Zuma vann dock valet över Mbeki och blev därmed partiledare för African National Congress. Under 2008 nominerades han av som främsta presidentkandidat av sitt parti till presidentvalet 2009, som han vann. (källa)
6. Suhonen var 2011–2013 chefredaktör för den socialdemokratiska idé- och debattidskriften Tiden. Sedan 2013 är han chef för tankesmedjan Katalys. I oktober 2014 gav Suhonen ut Partiledaren som klev in i kylan, i vilken han hävdar att det var konspirationer inom partitoppen som tvingade bort Håkan Juholt från partiledarposten för Socialdemokraterna. (källa)
7. Under 1944 blev han både Gustaf Anderssons efterträdare som partiledare för Folkpartiet, vilket han var till 1967, och handelsminister i Per-Albin Hanssons samlingsregering, till 1945. Att valet föll på Ohlin i fråga om partiledarposten syntes vara självklart för partiledningen, och då en folkpartistisk post i regeringen skulle tillsättas, avgick socialdemokraten Herman Eriksson som handelsminister till Ohlins förmån. Under densamma tiden kritiserades han för att ha skrivit ledare i Stockholms-Tidningen, som blivit alltmera pronazistisk men detta var strömningar som han motarbetade. I egenskap av riksdagsman framförde han också flera gånger önskemål om att samlingsregeringen skulle fördöma de tyska angreppen på grannländerna men skulle alltid ställa sig bakom neutralitetspolitiken, även senare under kalla kriget. Samtidigt var han till skillnad från flera av sina partikamrater försvarsvän. (källa)
8. År 1995 inledde Centerpartiet under Olof Johanssons ledning ett nära samarbete med den socialdemokratiska regeringen, ett samarbete som varade till 1998, då Johansson bara några månader före riksdagsvalet lämnade partiledarposten. Den av honom initierade historiska uppbrytningen av blockpolitiken blev emellertid ett trovärdighetsproblem för efterträdarna Lennart Daléus och Maud Olofsson, som båda i stället satsade på borgerlig samverkan. (källa)
9. Två år innan splittringen hade Lars Werner tagit över partiledarposten. Werner sågs som en kompromisskandidat men det kunde alltså inte hejda splittringen. Men ändå blev det en viss tillbakagång i partiets inställning till de statsbärande kommunistpartierna. Officiellt ville man betona sitt oberoende, men på ett något ambivalent sätt bibehölls och återupptogs de vänskapliga förbindelserna till broderpartier inom Sovjetunionens intressesfär och i synnerhet till Sovjetunionens kommunistiska parti. VPK kritiserade öppet sidor av den sovjetiska politiken som exempelvis Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968 och invasionen av Afghanistan. (källa)