Partistrid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet partistrid

1. Oldenbarnevelt förmådde även de ivriga kalvinisterna att underkasta sig hans inflytande. Leicester berövades all makt och lämnade landet (1587). Under de kritiska år, som nu följde, framstod Oldenbarnevelts statsmannagåvor på det mest lysande sätt. Han löste den svåra uppgiften att bevara en nödtorftig sammanhållning mellan de av partistrider uppfyllda provinserna, och i det han ägnade sin oerhörda arbetsförmåga åt skötseln av styrelsens alla grenar, ersatte han bristen på centralmyndighet. (källa)
2. Som benämning på ett politiskt parti i England dyker ordet sannolikt tidigast upp 1679 under partistriden om den katolske prins Jakobs uteslutande från tronföljden. Anhängarna av uteslutningsbillen, petitioners, som innan kallats lantpartiet gavs då av motpartiet öknamnet whigs och jämställdes alltså med presbyterianska skotska upprorshoper. Själva kallade whigs sina motståndare (även benämnda abhorrers) för tories, och jämförde dem alltså med katolska irländska fredlösa. (källa)
3. Med tiden började den norska uppfattningen av ämbetet förändras. I början, och fortfarande av 1844 års kommitté, ansågs det vara till fördel för Norge. Senare ansågs det vara ett provinsmärke på Norge. När det även visade sig sakna praktisk betydelse och dessutom befarades vara avsett att blanda in en kommande kung i partistriden, togs det helt bort i 1867 års kommittéförslag och avskaffades 30 juni 1891 genom beslut i Norges statsråd. (källa)
4. Ekeblad studerade i Uppsala och Åbo ävensom vid några utländska universitet, bland annat Halle, samt började 1726 sin tjänstemannabana såsom extraordinarie i Riksarkivet. 1728 blev han kanslist i Kanslikollegium och 1730 kanslijunkare. Under den på 1730-talet upplågande partistriden slöt han sig, liksom de flesta yngre adelsmännen, till hattarna. Sin politiska bana började han egentligen vid 1738–1739 års riksdag, då han var medlem av sekreta utskottet, vid 1741 års riksdag var han redan en av hattarnas bästa krafter, som i sekreta utskottet, mindre sekreta deputationen och såsom kanslibiträde i sekretissimum deltog i de allra hemligaste överläggningarna om krigsplanerna mot Ryssland. Han utnämndes samma år till kansliråd och i februari 1742 till Carl Gustaf Tessins efterträdare såsom envoyé vid franska hovet – vid den tiden Sveriges viktigaste ministerpost i utlandet. 1744 rappellerades han på egen begäran från Frankrike, där han, för att upprätthålla ambassadens glans, gjort kännbara uppoffringar av sin enskilda förmögenhet. Vid 1746 års riksdag fick han åter en plats i sekreta utskottet. (källa)
5. I Sverige kallade sig under frihetstidens partistrider både hattar och mössor för patrioter - i de ryska ministerdepescherna uppträder det sistnämnda partiet nästan regelbundet under detta namn. Patrioter kallade sig även den tillfälliga partibildning vid början av 1760 års riksdag, som vanligen bär namnet landtpartiet - vilket namn endast skulle vara en översättning av patrioter. Likaså är det den vanliga beteckningen på den aristokratiska oppositionen mot Gustav III. Under senare tid förekom i stället för patrioter den likbetydande beteckningen fosterländska partiet. Även i Polen, Nederländerna, England med flera stater har partier med namnet patrioter funnits. (källa)
6. Statsman eller statskvinna avser i regel en framstående politiker eller dito hög ämbetsman med en lång och respekterad nationell och internationell karriär bakom sig, och som kan höja sig över de interna partistriderna i ett land och förmår företräda sitt land som helhet. Ordet används ibland i vidare bemärkelse, liktydigt med politiker. (källa)
7. Archibald Campbell, 5:e earl av Argyll, född 1530, till 1558 känd som lord Lorne, var John Knox vän och lärjunge samt en av reformationens i partistriderna på Maria Stuarts tid, var invigd i sammansvärjningen mot Darnley och bar genom sitt vankelmod huvudskulden till drottningens nederlag vid Langside 1568. (källa)