Passagerare Synonymer Betyder Uttal

• resande

Hur används ordet passagerare

1. Gigg är en hästvagn som har två höga hjul med fjädring och anspänning med gaffel, svängel och draglinor. Den dras av en enda häst. Giggen har plats för kusken som kör vagnen och eventuellt en eller två mindre passagerare. Det finns flera typer av giggar, bland annat tuppgigg, guvernantgigg och en täckt gigg med sufflett. (källa)
2. Mötesstation. En driftplats på en enkelspårig järnväg som gör det möjligt för två tåg att mötas, eller för ett tåg att köra om ett annat. Nyare mötesstationer ligger ofta utanför samhällena och tillåter ej passagerare att stiga av eller på. De förses ibland med tre spår så att två tåg i "konvoj" kan möta ett tredje. Se kapacitet (järnväg). (källa)
3. Gondoler kan ha en totallängd på upp till 9 meter, vara 1,2 meter bred och 0,4 meter djup. De används för passagerartrafik på kanalerna i Venedig. De tidiga gondolerna var lyxigt inredda och kunde även ha en kabin (felze) för två till sex passagerare. Gondolen lär ha funnits från tidig medeltid och omnämns första gången i en text från 1094. Gondolerna har först senare fått det ett enhetligt utseende och den svarta färg som föreskrivs i en medeltida lag. (källa)
4. Handbagage är den typ av bagage som passagerare får ta med sig till passagerarutrymmet i ett fordon istället för att behöva placera det i ett separat bagageutrymme. Ett exempel är handbagage som tas med till kabinen i ett flygplan vid flygresor. (källa)
5. Sjöfart är framförandet av fartyg till sjöss. Oftast transporterar fartygen gods och passagerare men några andra syften med sjöfart är krigföring, forskning och fiske. I begreppet "sjöfart" räknas även konstruktion och reparation av fartyg, hamn- och farledsverksamhet, skeppsmäkleri, godstransport till och från hamnarna samt försäkring av gods, fartyg och människor ombord. I Sverige är Transportstyrelsen ansvarig myndighet medan FN-organet International Maritime Organization (IMO) ansvarar för internationella sjöfartsfrågor. (källa)
6. Antingen placerades ett smalt skovelhjul på vardera sidan om fartyget ungefär midskepps, eller också placerades ett brett skovelhjul i aktern. Sidoplacerade skovelhjul hade tekniskt sett ett antal fördelar, till exempel placering nära ångmaskinen och därmed enklare drivmekanism samt bättre funktion vid höga vågor. Akterplacerat skovelhjul hade också fördelar, dels blev båten smalare, dels kunde den byggas mer grundgående, dels kunde hela däcksytan användas för passagerare och last. Följden blev att sidoplacerade skovelhjul blev dominerande på havsgående fartyg medan grundgående flodfartyg oftare hade ett stort skovelhjul i aktern. (källa)
7. Det finns två typer av drivlinor till moderna hybridbussar, den ena är parallellhybriden där både förbränningsmotorn via en mekanisk växellåda och elmotorn/elmotorerna är kopplade till drivhjulen och arbetar tillsammans eller separat (vanligtvis enbart elmotorerna), fördelen med denna konstruktion är att det kan föras över mer kraft till drivhjulen när både förbränningsmotorn och elmotorerna arbetar, vilket gör att det är lättare att konstruera tyngre bussar, eller bussar som kan ta flera passagerare, till exempel ledbussar eller dubbeldäckare. (källa)
8. Hållplats är en plats längs en järnvägs-, spårvägs- eller busslinje, avsedd för fordonet att göra uppehåll på, för att där ta ombord och/eller släppa av passagerare. Hållplatsen är markerad med en skylt. I Sverige anges ofta trafikbolag, linjenummer och destination, och en tidtabell är ofta anslagen. Vilka hållplatser som finns på en linje, anges ofta i linjens tidtabell. För att fordonet skall stanna på hållplatsen måste föraren ofta uppmärksammas på att man önskar stiga på eller av. (källa)
9. Tidiga motordrivna fordon hade förarsätet placerat i mitten (smala fordon på grund av smala vägar och det ansågs att personen som körde skulle ha utrymme. Hos hästekipage var det så för att kusken skulle ha utrymme att rycka i tömmar och i piskan mm). Senare blev bilarna bredare och föraren sattes på ena sidan för att ge plats åt en passagerare. Vissa biltillverkare valde att placera förarsätet mot mitten av vägen, medan andra valde att montera förarsätet på sidan som vette mot vägkanten, för att undvika skador från trottoarer, rännstenar, väggar och andra hinder. Slutligen blev det förra alternativet det förhärskande. I Sverige hade man däremot ratten mot vägkanten, till vänster, mest för att Sverige var inringat av länder där samma praxis tillämpades och man importerade bilar från Tyskland och andra länder med högertrafik. (källa)