Pelarsal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet pelarsal

1. Brunnshallarna är ett promenadgalleri i Ronneby brunnspark som uppfördes 1896 i samband med en större ombyggnad av brunnsområdet. Byggnaden är en pelarsal där brunnens gäster kunder spatsera i regnigt väder utan att bli blöta och samtidigt dricka brunnsvatten från de kiosker som finns i byggnadens centrum. Byggnaden är byggd på en granitsockel med träpelare som bär upp valvbågar i gjutjärn, täckta med ett plåttak. Byggnaden har en klassicistisk arkitektur med toskanska förtecken. På samma plats har det tidigare funnits ett något mindre promebadgalleri med ett flackt sadeltak och rötter i brunnsanläggningens grundande 1705. Denna byggnad revs i samband med att de nya brunnshallarna uppfördes. (källa)
2. Pelarsalen används vid de utdelningar av medaljer som äger rum på konungens namnsdagar. Ursprungligen fungerade rummet som förmak och matsal för Adolf Fredrik. Rummets takmålningar föreställer Moder Svea och årstiderna. De utfördes av Alessandro Ferretti på 1730-talet. I fönsternischerna finns trofégrupper utförda av Johan Pasch. (källa)
3. Kyrksalen, eller Pelarsalen utgörs av tornrummet i det sydvästra tornet på plan 4. Salen tillkom när det sydvästra tornet höjdes i samband med ombyggnationen av slottet 1897–1900. Kyrksalen har fått sitt namn efter att avdelning kyrklig konst fanns här, när Örebro läns museum disponerade lokalen. Idag används salen som en foajé till Rikssalen, men utställningar och andra aktiviteter kan även äga rum. (källa)
4. Hennes sångtalang uppmärksammades på Ljungby marknad 1857 av häradshövdingen Fredrik Tornérhielm, som bekostade hennes sångutbildning i Göteborg. Det var fröken Adelaïde Valerius som blev hennes sånglärare, och inkvarteringen skedde hos vingrosshandlaren Rudolf Koch. Vintern 1859 konfirmerades Nilsson av domprosten Peter Wieselgren i Göteborgs domkyrka. Hennes debut i Göteborg ägde rum den 19 maj 1859, då den kända pianisten Sara Magnus gav en konsert i Pelarsalen på Frimurarlogen. Numret hon uppträdde med var en gammal tysk folkvisa och hon sjöng den tillsammans med Adelaide Leuhusen (tidigare Valerius, se ovan). Israel Sandström i Handelstidningen skrev då en recension: Här uppträdde för första gången offentligen ett fruntimmer, m:lle Christina Nilsson, hvilkens vackra röst ådragit henne en musiklärarinnas uppmärksamhet, vård och handledning i afsigt, att af den unga, femtonåriga flickan ännu en svensk sångerska ska danas. Man har rätt att med anledning af det som nu presterades att förmoda, att denna förhoppning skall gå i fullbordan. Under Göteborgsvistelsen gjorde hon sig dock framför allt känd som en överlägsen skridskoåkare, där man speciellt höll till på den frusna Vallgraven nedanför Trädgårdsföreningen. (källa)