Pendeltågstrafik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet pendeltågstrafik

1. Genom att variera effekt och antalet drivaxlar (den senare faktorn påverkar startdragkraftens storlek) kan accelerationsförmågan väljas inom vissa intervall. Regionaltåg utförs ofta med bättre acceleration (dyrare på grund av fler drivande motorer och axlar) och något lägre toppfart, medan fjärrtåg ofta kan ha något lägre startdragkraft men högre topphastighet (billigare lösning). Regina har dock i nuvarande utförande vid prov i Göteborgs pendeltågstrafik visats inte passa för pendeltågstrafik på grund av sämre acceleration och långsammare dörrar jämfört med de tåg som annars går som pendeltåg. (källa)
2. SL gör regelbundet mätningar bland resenärerna om upplevd kvalitet, och hösten 2010 uppgav 59 % att de var nöjda med pendeltågstrafiken. Störst missnöje återfanns bland resenärerna mot Nynäshamn där endast 47 % var nöjda med trafiken. (källa)
3. Staden har under 2013 fått ny infrastruktur på plats med ny dragning av riksväg 50, högbro över Motalaviken samt utbyggnad av den enkelspåriga järnvägen till dubbelspår, vilket möjliggjort pendeltågstrafik. Motalabron och nya riksvägsdragningen invigdes 9 oktober 2013 av kung Carl XVI Gustaf i Motala stadspark. (källa)
4. Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJälvskriven som entreprenör vad gäller den trafiken. (källa)
5. Man kan säga att dagens Uppsalapendel grundades 1968, då det relativt nybildade SL övertog Stockholms pendeltåg och startade pendeltågstrafik på sträckan Stockholm-Märsta, något som ledde till att Uppsalapendeln bara behövde göra uppehåll i Märsta och Knivsta. Detta förkortade restiderna avsevärt. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet körde man med ett Rc-lok i ena änden och med en AFM7 (manövervagn) i andra änden men idag kör man istället med två Rc-lok, ett i vardera änden. (källa)
6. Den 13 mars 1971 kom några fjärrtåg igång, bland annat nattågen, och första tåg som lämnade Stockholms centralstation var Nordpilen klockan 16. 25. Dagen därpå rullade samtliga persontåg återigen enligt tidtabellen, och pendeltågstrafiken kom igång igen. (källa)
7. 1 september 2008 började de första resenärerna att använda sig av SL Access-kortet. Först ut var SL:säsongsbiljett för de som köpte kortet via Internet. 15 november 2008 utökades försäljningen till 30-dagarsbiljetter och inköpsställena utökades till SL Center. 1 maj 2009 togs försäljningsautomater vid tunnelbane- och pendeltågsstationer i bruk och samtliga periodbiljetter kunde laddas på SL Access-kort. Under 2009 startade försäljning också i spärrkioskerna i pendeltågstrafiken och under våren 2010 rullades systemet ut till SL:s försäljningsombud och tunnelbanans spärrkiosker. Från och med 16 april 2010 har SL Access ersatt alla typer av biljetter som tidigare fanns på magnetkorten, med undantag från 1- och 3-dygnskorten och UL/SL-korten. (källa)
8. Anläggningen i sitt nuvarande utförande byggdes huvudsakligen i början av 1970-talet sedan SL tagit över pendeltågstrafiken. Stationen fick viss renovering 2005. (källa)
9. Huvudstadsregionens närtrafik (finska: Pääkaupunkiseudun lähiliikenne) kallas pendeltågstrafiken i Helsingforsregionen, som tas om hand av VR. Det körs ungefär 850 turer per dag i Huvudstadsregionens närtrafik, som har cirka 200 000 resenärer per dag. Utbudet av avgångar är tätt, med 10 turer i timmen på de mest trafikerade stationerna och 1-3 gånger per timme på mer avlägsna stationer. Närtågen kan konkurrera med bilen eftersom medelhastigheten är runt 85 km/h, dessutom drabbas inte tågen av rusningstrafiken på vägarna. (källa)
10. Det var tillkomsten av Västeråsbanan (nuvarande Mälarbanan) som gjorde området i Järfälla attraktivt att bebygga. Kommunens tätorter har vuxit upp i järnvägens närhet. En järnväg mellan Stockholm och Västerås började tidigt att diskuteras, men det dröjde till 1871 innan arbetena startade. Efter en del ekonomiska problem invigdes banan 1876 av kung Oscar II. Från år 1900 stannade tågen i Stäket. Stäkets station lades ner 1968 när pendeltågstrafiken startades på linjen. Stationshuset, som var från år 1900, revs 1973. Västeråsbanan var den första privata järnvägen i Stockholmstrakten. Det var riksdagsmannen Erik Josias Sparre (1816-1886) som var den främste initiativtagaren till järnvägen. Omkring år 1870 drev han starkt frågan om att järnvägsbyggandet i Sverige enbart borde ske i privat regi. Till detta hade han starkt stöd av bland annat Albert Lindhagen, som var ledamot i Stockholms stadsfullmäktige. Efter diverse turer kunde bygget påbörjas och år 1876 öppnades sträckan Stockholm-Köping för trafik. Från början var den enda stationen i Järfälla Jakobsberg, vars stationshus från tiden, Jakobsbergs gamla stationshus, fortfarande finns kvar, stationen öppnades 1876. På dåvarande Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar togs Kallhälls station i bruk år 1907 för att betjäna Bolinder Fabriks ABs nya industriområde och anslutande villaområde. I anslutning till överfarten över vattnet vid Stäket, låg Tegelhagen och Kolartorp vid landsvägen. Dessa två så kallade Stäkethemman omnämns i skriftliga källor för första gången i mitten av 1500-talet. (källa)