Penningaffär Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet penningaffär

1. Efter att i Sankt Petersburg ha gift sig med furstinnan Sonja Trubetskoj återvände de Morny 1857 till Paris, där han åter utnämndes till president för lagstiftande kåren. Likväl upptogs hans tid under kejsardömet liksom förut vida mer av penningaffärer och nöjen än av politik. Järnvägskoncessioner, stiftandet av bolag, börsspekulationer med mera lämnade honom medel att i rikaste mått tillfredsställa sin njutningslystnad och praktkärlek. (källa)
2. Anckerman avvek i maj 1656 från Stockholm på grund av tilltrasslade penningaffärer och begav sig till Riga. Kvar i Stockholm lämnade han sin fru Catarina Schiff (änka efter Adam de la Chapelle) och styvsonen Gustaf de la Chapelle som fortsatte styvfaderns arbete. Från Riga begav han sig hösten 1656 till Lübeck där hans vidare öden är okända. (källa)
3. Under sin sista tid i Rom hade han i uppdrag att på det svenska riksrådets uppmaning förmå påven att utfärda en korstågsbulla mot Moskvariket, vilken påven undertecknade i juni 1496. Henrik Wenne tog tillsammans med Sten Stures sändebud Hemming Gadh och Birgittahusets föreståndare i Rom Petrus Henrici ett lån om ca 1 500 dukater för att lösa ut bullan från det påvliga kansliet. Som garanter för lånet uppträdde en rad präster, bland dem kaniken i Linköping Hans Brask. Då Henrik Wenne på hösten samma år reste hemåt bad riksrådet att Sten Sture skulle hålla männen skadeslösa för skulden. Ännu den 19 november hade bullan inte kommit till Lübeck, där Henrik Wenne inväntade den under hösten samtidigt som han rapporterade till riksrådet och riksföreståndaren om nyheter från Ryssland. Henrik Wenne skrev i februari 1498 till Petrus Henrici i Rom att han beklagade att han hade blivit indragen i en skuld som gällde rikets affärer. I juni 1500 skrev Hemming Gadh ett brev till kurian där han intygade att Henrik Wenne inte längre hade något ansvar för skulden. I augusti samma år beviljade påven ändå de tre ursprungliga låntagarna ett moratorium i återbetalningen av skulden. Hemming Gadh skrev från Gripsholm 2.12.1500 ett brev till Henrik Wenne där han beklagade att de råkat ut för en oredlig penningaffär och lurats av Petrus Henrici och Hans Brask. Gadh bad Wenne vara lugn rörande betalningen av lånet. I augusti 1500 utsåg påven Henrik Wenne, till domprost i Åbo och fick förena ämbetet med sitt kanonikat och prebende med dess annex. Ännu år 1502 skrev Hans Brask till påven att Henrik Wenne, som hade underlåtit att betala sitt lån och därför exkommunicerats, trots det hade fortsatt med kyrkliga förrättningar. Därför borde Wenne berövas sitt domprostämbete som skulle överlåtas åt Brask, ett önskemål som inte uppfylldes. (källa)
4. År 1780 blev han student, 1781 juris kandidat, 1784 kommitterad i bergskollegiet, men fick kort därpå avsked därifrån, 1789 assessor i Højesteret, 1798 amtman i Sorø och 1803 därjämte direktör vid Sorø akademi. Han skötte akademins gods och penningaffärer med utmärkt skicklighet och visade lika stor duglighet i amtets förvaltning, varför han ofta togs till råds av regeringen vid viktiga avgöranden eller nya lagstiftningsspörsmål, men han styrde med ovanlig stränghet och oböjlig energi. (källa)