Vad betyder och hur uttalas persiflera
Persiflera uttalas per|sifl|era -de.
Persiflera betyder driva med och förlöjliga.
Ordformer och varianter av persiflera
Aktiv
- persiflera
- infinitiv
- persiflerar
- presens
- persiflerade
- preteritum
- persiflerat
- supinum
- persiflerande
- presens particip
- persiflera
- imperativ
Passiv
- persifleras
- infinitiv
- persifleras
- presens
- persiflerades
- preteritum
- persiflerats
- supinum
Perfekt particip
- persiflerad en
- ~ + subst.
- persiflerat ett
- ~ + subst.
- persiflerade den/det/de
- ~ + subst.
Persiflera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet persiflera
Vid 1834 års riksdag ansåg många att Aftonbladet var en samhällsmakt som representerade en liten men stark minoritet. Det styrelsesätt Hierta bekämpade var det så kallade Braheväldet som gjorde den konstitutionella konseljen till en formalitet. Han krävde att mål behandlades i laga ordning, han persiflerade befordringssystemet, avslöjade maktmissbruk som till exempel överträdelser av riksdagens budgetdirektiv. Detta ledde ofta till hätska anklagelser från olika håll, framför allt mellan riksdagarna 1835 och 1840 då polemiken var bitter och tidningsstriderna ofta urartade till personliga gräl.
Hauff beträdde den litterära banan med utgivande av Märchenalmanach auf das Jahr 1826, som följdes av ytterligare två årgångar, de utkom sedan under titeln Märchen ("Sagor", 1872, 1905). Bland hans övriga arbeten kan nämnas Mittheilungen aus den Memoiren des Satans (1827, ofullbordad), Der Mann im Monde (samma år), som anses ämnad att persiflera den sötaktige, lättfärdige Carl Heuns (pseudonymen Heinrich Clauren) maner, men som av mängden mottogs som ett äkta arbete av denna pseudonym, Controverspredigt über Heinrich Clauren und den Mann im Monde (1827), Phantasien im Bremer Rathskeller (samma år), Hauffs mest humoristiska och intressanta arbete, samt novellerna Die Bettlerin vom Pont des arts ("Tiggarflickan ifrån Pont des arts", (1832), Jud Süss, Das bild des Kaisers ("Kejsarens bild", 1831) med flera, samlade under titeln Novellen (3 band, 1828). Under Walter Scotts inflytande står den historiska romanen Lichtenstein (3 band, 1826, svensk översättning 1890). Hauff skrev även lyriska dikter, som anknyter till folkdikten. Hauffs Sämtliche Werke utkom 1830 (sedan många upplagor), ett urval av Mendheim (1881) är också mycket spritt.
