Personage synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas personage

Personage uttalas pers|on|age [-a´?] -n [-en] -r [-er].

Personage betyder rollgestalt och underlig el. misstänkt människa.

Ordformer och varianter av personage

Personage är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet personage

Redan 1871 debuterade han dock med romanen Desperate remedies, en ganska banal intrigroman i Wilkie Collins då populära stil. Sedan han 1874 gift sig med Emma Gifford och återvänt till Dorset (hans romaners Wessex), där han sedan stannade resten av sitt liv, ägnade han sig åt sitt författarskap på heltid. Med Far from the Madding Crowd (1874, Fjärran från vimlets yra) åstadkom han sitt första betydande verk, men rustika personager och scenerier i den stil som skulle bli hans, men ännu utan den mörkt pessimistiska filosofi, som präglar hans senare verk. Tydligt kom den till synes först i The return of the native (1878, Heden), där idyll och tragik kombinerats och där hans fatalistiska uppfattning av människolivet var färdigformad. En alltmera mörknande tragisk stämning utmärker de största av hans följande prosaverk: The Mayor of Casterbridge (1886, Borgmästaren i Casterbridge), Tess of the d'Urbervilles (1891, Tess av släkten d'Urberville) allmänt ansedd som hans främsta roman, och Jude the Obscure (1896, Jude Fawley), där mörkret blir allt uppslukande.

Under sin tid som Dramachef och regissör på Malmö stadsteater på 1950-talet skrev Ingmar Bergman det korta skådespelet Trämålning utifrån minnesbilder från medeltida väggmålningar i lantkyrkor. Han överförde en del av målningarnas mustiga personage till skådespelet, som likt en medeltida moralitet handlar om en grupp medeltids-människor, som lever sina liv i ständig rädsla för den härjande pesten. Berättaren inleder med: "I en kyrka i södra Småland finns vårt skådespel målat på väggen strax till höger om ingången till vapenhuset. Den okände målaren har på kyrkväggen skildrat en rad personer i högtidlig långdans mot döden." En riddare återvänder hem med sin väpnare Jöns efter ett tioårigt korståg till Heliga landet och finner ett land lamslaget av Digerdöden, en nyligen bränd häxa, en smed och hans förlupna hustru, en skådespelare, en jungfru Maria med sitt barn och riddarens trofasta hustru. Alla nalkas de dödsriket i en enda "dödens tragikomiska långdans".

Personages, en serie abstrakta skulpturer, ett par meter höga (1945–1955).