Personnamn Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet personnamn

1. I svenskan förekommer flera latinska gerundivumformer, men används som substantiv, till exempel doktorand (någon som bör doktoreras), konfirmand (någon som bör konfirmeras), legend (något som bör läsas) och agenda (saker som bör utföras). Även flera personnamn har sitt ursprung i latinska gerundivumformer, till exempel Amanda (älskvärd, hon som bör älskas) och Miranda (beundransvärd, hon som bör beundras). (källa)
2. Namnrätt reglerar medborgares skyldigheter och rättigheter rörande personnamn. (källa)
3. Namnlagen är en svensk lag som reglerar svenska medborgares skyldigheter och rättigheter rörande personnamn, i betydelsen borgerligt namn. Namnlagen omfattar även nordiska medborgare bosatta i Sverige. Lagen ersatte vid sin tillkomst en äldre namnlag (SFS 1963:521) som var den första i sitt slag. Tidigare hade namnfrågor reglerats genom förordningar. Förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn, vanligen kallad namnlagen, kom att ändras 1919, 1920, 1921, 1922, 1931, 1946 och 1962. (källa)
4. Namnskick syftar på en norm för personnamn. Eftersom namnskicken skiljer sig mellan olika länder och språk kan det uppstå kulturkrockar när man ska använda utländska personers namn. (källa)
5. Orkanerna ges ofta personnamn, dock inte orkaner som endast förekommer i Sverige, eftersom SMHI inte ger namn åt orkaner. När orkanerna i Sverige har namn, kommer dessa oftast från den norska motsvarigheten till SMHI. (källa)
6. Personnamn definieras som namn på enskild, mänsklig individ. Personnamnen kan delas in i officiella personnamn (tidigare även borgerliga namn) och in-officiella personnamn (även kallade binamn, tidigare oäkta namn). Namnskicket varierar i olika tider, länder och kulturer. (källa)