Pik Synonymer Betyder Uttal

• spydighet

Hur används ordet pik

1. Pik (ätt) - en svensk medeltida frälseätt med en mussla i vapnet. (källa)
2. Pickelhuvan är en typ av hjälm med karakteristisk pik på toppen, med piken i metall och skalet vanligen gjort i läder. Hjälmen infördes av Preussen 23 oktober 1842, först för militärt bruk men kort därefter även till Preussens brandkårer och polisstyrkor. Övriga tyska stater införde också pickelhuvan med början i Oldenburg (1843) och till sist av Bayern (1886). Pickelhuvan antogs också av en del civila organisationer i Österrike-Ungern. Originalmodellen var tämligen hög (i genomsnitt 37 cm) men höjden på den preussiska pickelhuvan reducerades successivt 1857 och 1860. (källa)
3. I början av 1600-talet skulle enligt en dåtida tysk beskrivning en ryttarelans ha minst samma längd som en pik och vara åtminstone 18 men helst 20 eller 21 fot (det vill säga mer än sex meter) lång. Nedtill skulle den 2 fot ovanför änden ha ett litet hål genom skaftet. Genom hålet drogs en rem som bildade en ögla, "armrem", med vilken lansen hölls fast vid armen. Lansarna var liksom pikarna jämntjocka över hela sin längd. (källa)
4. Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exempelvis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och social status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten. Delvis har det att göra med svärdets styrkor och svagheter. Svärdet har existerat parallellt med stridsyxor, stridshammare och många andra närstridsvapen. Man valde helt enkelt vapen utifrån vilken motståndare man skulle möta. Kraftigare rustningar gjorde dels att man lade mer och mer vikt vid svärdspetsen och dels att man utvecklade större och tyngre svärd. Många av de bilder som finns på folk i rustning som slåss med svärd avbildar juridiska dueller eller romantiska föreställningar. I sluten formation fungerar dock pikar och spjut betydligt bättre. Piken blev tidigt manskapets vapen medan svärdet blev officerarnas vapen. (källa)
5. Man anser att hillebarden i Europa under 1200-talet utvecklats ur skäggyxan. Yxbladet gjordes bredare nedåt och dess övre del utbildades till en stötklinga. De äldsta hillebarderna var huvudsakligen huggvapen även om de också kunde användas till att stöta med. Det var ett "fruktansvärt vapen med vilka schweizarna klöv även de bäst utrustade motståndare som med en rakkniv och högg dem i stycken" enligt en samtida krönikör i början av 1300-talet. Senare under detta sekel när rustningarna nära nog helt kom att bestå av järnplåt och huggen inte längre blev så verksamma förbättrades i stället stötförmågan hos vapnet genom utformningen av stötklingan. Man försåg även vapnet baktill med en horisontellt utstående pik som användes av vapnets bärare, hillebardjären, till att hugga med och till att dra ned ryttaren av hästen. Under 1400- och 1500-talen utvecklades hillebarden i en mängd olika varianter påverkade dels av motståndarens skyddsvapen, dels av de olika tidernas stridssätt. (källa)
6. I början av 1690-talet kunde man slå ihop piken och musköten när man uppfann en bajonettkonstruktion där man förenade klingan med en hylsa av järn som träddes över pipan så att man kunde avfyra musköten med påsatt bajonett och därmed kunda användas som skjutvapen och pik omvartannat. (källa)
7. Ispik är ett redskap som används under isbedömning vid långfärdsskridskoåkning. Det är en stav med metallspets som används för att bedöma egenskaper hos isen, som dess bärighet, typ och kvalité. Vid långfärdsskridskoåkning vill man ha ett stav- eller pikliknande redskap i varje hand till exempel för balansering vid svårare isförhållanden eller för stakåkning. (källa)
8. Det kanske mest välkända exemplet på ett framgångsrikt tungt kavalleri är riddarna under medeltiden som under cirka 500 år stod helt i fokus för krigföringen tills bruket med långa pikar, långbågar och senare framför allt eldhandvapen som musköten bidrog till att åter öka infanteriets betydelse. (källa)