Piprökning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet piprökning

1. Rökning av torkade tobaksblad har förekommit i Amerika sedan förhistorisk tid. Redan på sin första resa stötte Christoffer Columbus på piprökande indianer. Under 1500-talet spred sig piprökningen över Europa. Kritpipan var vanligast vid den tiden, men även pipor i metall med benskaft förekom. I slutet av 1700-talet blev långpipor, med huvud i sjöskum, silverlock och ledat munstycke på modet. Vid mitten av 1800-talet började de ersättas av modernare korta pipor. (källa)
2. Piprökningen omfattades av en mängd olika ceremonier, noga fastlagda mönster och tabun. Kanske den mest enkla ceremoniella rökstunden ägde rum då en grupp äldre män kom tillsammans för att diskutera ett problem eller bara för att prata. Om de träffades i en tipi satte de sig i en cirkel runt eldstaden. Värden, som satt mittemot dörren, stoppade och tände pipan och offrade den första pipröken till andemakterna. Sedan tog han ett eller två bloss, innan han lämnade över pipan till personen som satt till vänster om honom. Även han tog några bloss på pipan för att sedan lämna över den till sin vänstra granne. Proceduren upprepades tills pipan kom till personen som satt vid dörren. När han hade rökt klart, fick han inte lämna över pipan till grannen som satt på andra sidan om dörren. Istället lämnades pipan tillbaka hela cirkeln runt av män, utan att någon rökte, vidare ner till mannen vid andra sidan om dörren. När han hade rökt klart, lämnade han över pipan till personen som satt till vänster om honom. När tobaken hade slocknat, gjorde man sig av med askan enligt respektive indianstams sed. Vanligtvis askade man på ett altare, som var beläget nära eldstaden. (källa)