Synonymer till pjäs
Hur används ordet pjäs
Gasljus (pjäs) – en pjäs av Patrick Hamilton, originaltitel Gas Light.
Gengångare (pjäs) – en pjäs av Henrik Ibsen från 1881, originaltitel Gengangere.
De första egentliga granatkastarna (Minenwerfer) konstruerades före 1910 och avsågs närmast att användas vid anfall mot fästningar, förstöring av taggtrådshinder och dylikt. Den hade 25 cm kaliber och 100 kg tung granat med 500 meters skottvidd. 1911 konstruerades för fästningsförsvaret en medeltung pjäs om 17 cm kaliber, en 50 kilos projektil och 1000 meter skottvidd. Vid krigsutbrottet 1914 hade Tyskland dessutom färdigkonstruerad en för verkan mot levande mål avsedd, lätt granatkastare om 7,5 cm kaliber med 5 kilo projektil och 1300 maximiskottvidd. Dessa, senare förbättrade granatkastare hade eldrörsrekyl, räfflade lopp och laddades från mynningen. För Frankrike kom de tyska Minenwerfer som en obehaglig överraskning. Efter en rad försök framställdes dock även här granatkastare, canons de tranchée, skyttegravspjäser av ungefär samma verkningsförmåga som de tyska. De var dock i regel tyngre, utan eldrörsrekyl, slätborrade och hade vingstyrda projektiler.
Ett eller flera hopp över intill-stående pjäser En intill-stående pjäs kan överhoppas om rutan rakt på andra sidan av den är tom.
Ett mellanting mellan dragen och monterad haubits utvecklades av Bofors (Haubits 77) under början av 70-talet. Det är i grunden en vanlig dragen pjäs som försetts med en hjälpmotor, vilket gör det möjligt för pjäsen att själv köra sista sträckan fram till grupperingsplatsen. En tidig efterföljare till Haubits 77 var den tysk-engelsk-italienska FH70. Idag tillverkas ett flertal utländska haubitser enligt samma riktlinjer. Sydafrika tillverkade haubitser med lång räckvidd under 1980-talet vilka användes bland annat i Angola, Irak och Israel, konstruktören var bland andra kanadensaren Gerald Bull.
Holländarn – pjäs av August Strindberg från 1902.
Efter protagonisten fanns ursprungligen en deuteragonist och en tritagonist. Dessa var de näst viktigaste och tredje viktigaste rollerna i en pjäs. Antagonisten spelades då av tritagonisten och deuteragonisten var protagonistens allierade eller älskade.
Renässansens intermezzo kallades också för intermedio och var ett maskspelsliknande teaterstycke med musik, oftast uppförd mellan akterna i en pjäs vid de italienska hovfesterna i samband med till exempel bröllop. Några av de främsta intermedi härstammar från bröllop inom ätten Medici. Genren var en av föregångarna till dagens opera och i slutet av 1500-talet hade intermediet blivit den mest spektakulära formen av dramaframförande. Intermedi skrevs och framfördes från sent 1400-tal fram till 1600-talet med höjdpunkten lagd på sent 1500-tal. Efter år 1600 uppgick genren i opera även om intermedi fortsatte att användas inom talpjäser samt framföras mellan operaakter.
Oberon och Titania, älvornas kung och drottning, är litterära figurer i Shakespeares pjäs En midsommarnattsdröm.
Lavett (av franskans l'affût, "stödet", "stativet"), även lavettage eller vagga, är den ställning eller det underrede av trä, järn eller stål som en kanon, haubits, mörsare, kulspruta eller annan typ av tung pjäs monteras i, eller stöds mot. Ordet lavett används även för utskjutningsanordningar för robotar.
Pjäs på Engelska
- piece (object)
- an antique piece
- play
- piece
- piece
