Plåna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet plåna

1. När Borgholm grundades 1816 fanns ingen kyrka i Borgholm, och invånarna fick bege sig till Köpings kyrka eller Räpplinge kyrka. Borgholms kyrka byggdes först år 1879 efter ritningar av Ernst Jacobsson vid Överintendentsämbetet. A. Chronwall i Kalmar fick i uppdrag att leda byggnadsarbetet. Kyrkan byggdes i natursten med putsad fasad i en egen "konstruerad medeltidsstil" med rundbågefriser och strävpelare. Tornet fick sin plats i mitten. Den östra delen blev kyrksal och den västra skolsal. Detta markerade på ett säreget sätt hur kyrkan/församlingen och skolan vid denna tid var en enhet med kyrkoherden som lokalt ansvarig för båda, och som båda hade biskopen och domkapitlet som regional myndighet. Numera är den västra delen församlingssal. Kyrkan invigdes av biskop Pehr Sjöbring Pingstdagen 1879. Kyrkorummets interiör var fram till 1960 präglad av nyklassicism. 1960-1961 skedde en genomgripande förändring under ledning av arkitekt Carl Hampus Bergman. Det skedde helt i modernism ens stilbildning. En helt ny inredning plånade ut alla spår av sent 1800-tal. Kyrkorummet försågs med fönster av färgat glas och smide komponerade av Harald Garmland och Erik Höglund .Det runda fönstret i koret ersattes av ett långsmalt. Altare, altarring och predikstol förnyades. Kyrkbänkarna togs bort till förmån för stolar.(Stolarna har senare ersatts av ny kyrkbänksinredning). Innertaket byggdes om till plant. I ett rum i tornets nedre del mitt emot huvudentrén har ett dopkapell inrättats som pryds av två fönster varav ett i glasmosaik av Erik Höglund samt ett runt fönster (tidigare korfönster) av Erik Jerken 1929 med motivet "Den gode Herden". (källa)
2. Merete Mazzarella skrev i Upsala Nya Tidning att boken lika gärna kunde kallas mosaikroman som novellsamling. Hon beskrev den som "utomordentligt svensk, lågmäld, kontrollerad, precis, skenbart svalt registrerande". Mazzarella fortsatte: "Maktutövningen i samhället ter sig obegriplig intill rena godtycket: på Stockholms tunnelbanestationer kan man när som helst bli jagad och misshandlad –möjligen till döds – av SL-väktare, utan att det klargörs på vems uppdrag det sker kan man få besök av män som granskar ens hem och sedan bär ut ens värdeföremål. Men de säger i alla fall tack när de går för med ett undantag – en novell om en gerillagrupp som påminner om ISIL – skildras också våldet kontrollerat, lågmält, svenskt. Det hindrar ingalunda att det är mycket förstörelse: både riksdagen och Rosenbad sprängs, en kyrka sticks i brand, gravar förstörs, människornas förflutna, deras historia plånas ut. Det är desto sorgligare som de enda egentliga känslor personerna ger uttryck för är knutna till det förflutna, till barndomsminnen eller till föremål som de fingerborgar en gammal döende kvinna längtar efter." I Norrköpings Tidningar skrev Stig Hansén: "Jerker Virdborg har allt i sin hand, har rätt antal bokstäver i orden, tar elegant det välbekanta och lägger så många lager färg på det att man snart inte kommer ihåg hur det såg ut från början. ... Det som kan kallas samhällsproblem ligger nära, men så etikettsenkelt blir det aldrig. Snarare är det, märker jag när jag närmar mig slutet, så att vi ser Virdborgs skuggfigurer tills vi misstänker att vi ser oss själva och något börjar kännas mellan skulderbladen, just där som det är så skrämmande svårt att få undan det som kliar.". (källa)