Planetbana Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet planetbana

1. Hans mätdata visade att den tidigare geocentriska världsbilden, det vill säga jorden i centrum, inte kunde stämma. Tycho Brahe drog sina egna slutsatser av denna, innebärande att han i sin modell behöll jorden i mitten med solen och månen roterande runt denna och övriga planeter roterande runt solen. Hans argument var att med en heliocentrisk världsbild skulle stjärnorna skenbart röra sig i en ellips under året, vilket inte observerades. Han visste inte att avståndet till stjärnorna är så stort att det inte kunde observeras med hans mätmetod. Inte heller hans modell stämde särskilt väl med mätdata, utan det var först då Johannes Kepler efter Brahes död placerade solen i mitten och lämnade de cirkulära planetbanorna som han kunde få en modell att stämma med mätdata. Detta födde vår heliocentriska världsbild, det vill säga med solen i centrum och med elliptiska planetbanor. (källa)
2. Banlutningen eller inklinationen, betecknat ι, är vinkeln mellan en omloppsbana och ett referensplan. För satellitbanor är referensen jordens ekvatorialplan, för en planetbana är referensen ekliptikan. (källa)
3. Man kan grovt dela in spektroskopi i absorptions- och emissionsspektroskopi. I det första tar en atom upp ljus och i det senare avger atomer ljus. För att fullständigt kunna förklara denna process måste den behandlas inom kvantmekaniken. Inom kvantmekaniken finns förklaringen för varför elektroner i atomer bara tillåts inneha vissa bestämda, det vill säga diskreta, energivärden (en bildlig jämförelse skulle vara till exempel en stjärna som endast kan ha planetbanor med vissa radier). (källa)
4. Isaac Newton (1643–1727) publicerade sin Principia mathematica år 1687 i vilken han också framför tre fundamentala lagar: tröghetslagen, kraftlagen och lagen om verkan och motverkan. Dessutom formulerade han tyngdlagen. Med dessa lagar kunde han härleda formen på planetbanorna, lagarna för fallrörelsen och så vidare. Dessa lagar uppfattar vi som naturlagar. (källa)
5. Worlds in Collision publicerades 1950 av det ansedda förlaget Macmillan. Velikovsky hävdade i boken att planeten Venus på 1400-talet f.Kr. hade slitits loss från planeten Jupiter och som en komet passerat nära jorden. Som ett resultat ändrades jordens bana liksom jordaxelns lutning. Stora naturkatastrofer följde. Femtiotvå år senare passerades jorden igen, nu med följd att jordens rotation tillfälligt stannade av med nya katastrofer som resultat. Bibelns skildring av uttåget ur Egypten visar spår av dessa händelser, menade Velikovsky (2. Mos. 14:21, 16:13-35, 19:18-19 och Jos. 10:12-13). Planeten Mars bana hade också påverkats av Venus och ca 700 f.Kr. passerade Mars nära jorden, åter med katastrofala följder. Därefter stabiliserades planetbanorna och blev som vi känner dem nu. (källa)
6. Keplers första lag: Planetbanorna är ellipser med stjärnan i den ena brännpunkten. Tidigare hade man ansett att planeter rörde sig i cirkelbanor då cirkeln var den perfekta geometriska figuren. (källa)
7. Aryabhatiya innehåller en teori, där jorden kretsar runt sin egen axel och han bestämde korrekt jordens axiella rotation. Möjligen inspirerad av Yajnavalkya lade han också fram en heliocentrisk gravitationsteori, som föregick Kopernikus med nästan 1 000 år. Aryabhata slöt sig till att planetbanorna var elliptiska och kom med en giltig förklaring på sol- och månförmörkelser. Hans teori om rörelses relativitet antedaterade Einsteins med 1 400 år. (källa)