Plankton Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet plankton

1. Grönlandsvalen stannar som mest ca två minuter vid havsytan och dyker sen fem till tio minuter. Det finns uppgifter att djuret kan befinna sig i undervattensläge nästan en timme. Som alla bardvalar äter grönlandsvalen plankton och räkor. Det blir varje dag ungefär 1 800 kg mat. Under vandringarna på våren och hösten bildar grönlandsvalar grupper med upp till 14 individer. Innan den stora valjakten ingick ofta mer än hundra djur i gruppen. (källa)
2. Havstulpanerna fäster sig vid ett hårt underlag och bildar ett kalkskal (se ovan). De är suspensionsätare. De sträcker ut sina fjäderliknande extremiteter genom öppningen och transporterar genom rytmiska rörelser plankton och andra näringspartiklar in i skalet, där de kan förtäras. (källa)
3. Lysräkor, lyskräftor, krill (Euphausiacea) är en ordning bland kräftdjuren, som omfattar cirka 85 arter. Dessa små evertebrater utgör en mycket viktig del av djurplankton, och är som sådan av stor vikt för alla arter som lever på plankton, som till exempel bardvalar, mantor, valhajar, krabbätarsälar och andra sälarter, samt några arter av sjöfågel som nästan uteslutande livnär sig på dessa. (källa)
4. Ljusutveckling från levande organismer. Fenomenet finns hos flera organismgrupper som fiskar, insekter, kräftdjur, blötdjur (huvudsakligen bläckfiskar), kammaneter, svampar, dinoflagellater, bakterier med flera. Mer kända exempel är ljusutveckling från skalbaggar (lysmaskar och eldflugor) och mareld som åstadkommes av plankton (huvudsakligen dinoflagellater). I allmänhet är ljuset blått/grönt eller gult/vitt, sällan rött. (källa)
5. Makrillen har små fjäll, två långt skilda ryggfenor samt fyra till fem bifenor bakom andra ryggfenan och analfenan. Ryggens svarta tvärband sträcker sig ned mot sidolinjen. Färgen övergår från den mörkgröna ryggen (även blå rygg förekommer) till ljusgrön mellan de svarta tvärfläckarna och därefter i en skiftning av pärlemor och guldglans till den rent vita buksidan. Den saknar simblåsa och kan därför dyka obehindrat. Makrillen äter huvudsakligen (djur)plankton, bland annat mindre kräftdjur, men också rom från andra fiskarter. Den äter även fiskyngel och mindre fiskar. Själv utgör makrillen ett eftersökt byte för många rovfiskar och andra djur som hämtar sin föda ur havet. (källa)
6. De finns över hela världen på havens, flodernas och sjöarnas botten. Några arter lever också på växternas yta. Kroppen omsluts av ett material, Tunica, som liknar cellulosa (utom i klassen appendikularier). Födan består av plankton. Med hårliknande celler skapar de en vattenström som forslar det näringsrika vattnet till munöppningen. (källa)
7. De flesta musslor är skildkönade och har en livscykel som innefattar en växling mellan ett frilevande larvstadium och ett fastsittande vuxenstadium. Födan består mest av plankton som sugs in. Larven har, liksom hos snäckor, ett segel besatt med cilier, som tjänstgör som rörelseorgan. Som vuxna djur sitter de huvudsakligen fast på klippor, stenar eller på havsbotten. Vissa arter kan förflytta sig genom att blixtsnabbt pressa ihop skalen varvid vattnet i musslan trycks ut i en stråle som ger en reaktionskraft. (källa)
8. I bottnen av näringskedjan finns producenterna – växter eller plankton. Producenterna kan tillverka sin egen näring. De producerar bland annat socker med hjälp av solljus, koldioxid och vatten. Detta kallas fotosyntes. (källa)
9. Att oceanerna ser blå ut har framförallt två orsaker, som bidrar i olika mån beroende på omständigheterna. Den ena faktorn är reflekterat himmelsljus från en blå himmel. Den andra faktorn är vattnets egen färg, som är svagt blå. En liten mängd vatten ser färglös ut, men tittar man genom många meter vatten syns den blå färgen. Den blå färgen hos vattnet beror på att rött ljus absorberas av vibrationer i vattenmolekylerna, till skillnad från de flesta andra färger vi ser som beror ljusets växelverkan med elektroners excitation. Sjömän har rapporterat att havet ofta avger ett synligt ljus, som utvidgar sig flera kilometer på kvällen. Forskare kunde 2005 meddela att de för första gången hade fått fotografiskt bevis för ljuset. Det kan orsakas av bioluminiscens hos plankton. (källa)