Pliktmedvetande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet pliktmedvetande

1. Beskyllningen för feghet är berättigad, särskilt när plikt föreligger att trotsa faran (till exempel för brandsoldater och läkare). Annars är det svårt att säga, om försiktigheten gått för långt, då en annan har svårt att bedöma de krafter och de medel, som står till personens förfogande för farans bekämpande. Feghetens grund ligger i den medfödda flyktinstinkten, som är en form av självbevarelseinstinkten. Det, som kan tillbakatränga denna instinkt, är förståndet, som klokt kan mäta faran och dess följder samt uttänka medlen för dess bekämpande, samt pliktmedvetandet och självaktningen, som kan förmå viljan att samla sina inre krafter för att stå faran emot. (källa)
2. Boströms etik stod nära Kants. Både Boström och Kant ansåg att en handlings sedliga värde eller ovärde uteslutande berodde på motivet och att det enda tillfredsställande motivet är aktningen för den förpliktades osinnliga väsende, vilket i sin egenskap av ovillkorligen fordrande uppenbarar sig i samvetet. Men för Boström, som i sin teoretiska filosofi hävdat, att detta väsende är alltigenom personligt, och har sitt sanna liv i Gud, samt är organiskt bestämt av honom, och av alla andra personliga väsenden, blir det tillika möjligt att, i motsats till Kant, enligt Bostöms mening, grunda sedligheten på religiös grund och bestämdare göra gällande, att det sedliga livet är ett personligt liv i personliga förhållanden till andra väsenden. Därigenom övervann Boström kantianismens ensidiga fasthållande vid det abstrakta pliktmedvetandet, och sedligheten får en avgjort konkret karaktär samt bestämmer varje yttring av människans medvetna och fria verksamhet. (källa)
3. Med nit uppgick Ambrosius i denna sin verksamhet i enlighet med sin person, som präglades av hierarkiskt makt- och pliktmedvetande, och ingrep organiserande och befästande på flera kyrkliga områden. Han firade mässan varje dag och var outtröttlig i självuppoffrande hjälpsamhet mot nödlidande. Det var genom att lyssna till Ambrosius, som var en framstående predikant, som Augustinus leddes till sin omvändelse och till försoning med sin mor Monica. Augustinus berättar att Ambrosius levde i celibat, något som ännu inte blivit tvång i den västliga kristenheten. (källa)