Polarområde Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet polarområde

1. Polarnatt eller midvintermörker innebär att solen aldrig går upp under dygnet, det vill säga att den befinner sig under horisonten under hela dygnet. Under polarnatten är solen nere även mitt på dagen, vilket kallas middagsmörker. Polarnatt förekommer i polarområdena, det vill säga norr om norra polcirkeln och söder om södra polcirkeln. (källa)
2. Man ska lägga märke till att vad som menas med dag och natt inte är så enkelt. Det är inte läget vid förbindelsens ändpunkter, utan förhållandet vid brytningspunktens latitud som räknas. För långa hoppa) kan det vara dag för endera sändarstationen eller mottagarstation medan det samtidigt är natt vid brytningspunkten och vice versa. Tillkommer dessutom att gryning vid brytningspunkten uppe i jonosfären kommer tidigare, och skymning senare än vad som är fallet på jordytan rakt under brytningspunkten. Ligger brytningspunkten inom ett polarområde (hög latitud) kan det vissa tider på året råda ständig natt dygnet runt eller ständig dag medan det växlar mellan dag och natt vid förbindelsens ändpunkter. Vid riktigt långväga förbindelser, som omfattar flera hopp (halva jorden runt — 20 000 km — kan kräva ända upp till 5 hopp), kan det vara dag vid somliga brytningspunkter och samtidigt natt vid andra brytningspunkter. (källa)
3. Pingviner (Spheniscidae) är den enda familjen inom ordningen pingvinfåglar (Sphenisciformes) som omfattar ett antal arter som alla lever på södra halvklotet (med undantag för galápagospingvinen), huvudsakligen i södra polarområdet (Antarktis). Pingvinerna skiljer sig anatomiskt markant från andra fåglar, bland annat kännetecknas de av att de inte kan flyga och istället använder de sina tillbakabildade vingar när de simmar och dyker. Familjen omfattar sex släkten, sjutton arter och ett antal underarter. Den största pingvinarten som är känd från fossil är Anthropornis nordenskjoeldi som mätte dryga 165 centimeter och levde för cirka 40 miljoner år sedan. (källa)
4. Packis är sammanhängande is som förekommer i både arktiska och antarktiska farvatten som genom vindens och vågornas påverkan brutits sönder och packats ihop så att isflak hamnat på varandra eller kantställts. I polarområdena finns packisfält som kan bli över 7 m höga och 2 000 km2 stora. Vid isranden kan också uppstå så kallade stampvallar om det är sjögång. (källa)
5. Trädgränsen i kallare områden anses gå där medeltemperaturen den varmaste månaden är cirka 10° C. De härdigaste träden behöver denna temperatur för att växa och föröka sig. På vindexponerade platser krävs högre temperatur. I bergstrakter finns en trädgräns på en viss höjd, något högre på sydsluttningar och vindskyddade lägen än andra lägen. Den går i Sverige vid mellan 700 – 1100 meters höjd över havet, högre i södra fjällen och lägre i norra. Den högsta trädgränsen i världen finns på 5 000 meters höjd i Bolivia. I polarområdena finns i stället en trädgräns mot polen, till exempel en bit söder om norska Finnmarks kust. (källa)
6. I övriga världen kan savannerna, regnskogarna och tundrorna räknas som vildmark. Även öknar och polarområdena kan klassas som vildmark. (källa)
7. Packis är drivis som sammanpressats till isblock och kan bilda i stort sett sammanhängande, flytande täcken av flera meter tjock is på havsytan i polarområdena. Både i Arktis och Antarktis omges långa kuststräckor av breda bälten av packis, t.ex. Novaja Zemlja, Vitön och vid större delen av Grönland. I Antarktis omges i princip hela fastlandskusten av packis, ett undantag är Rosshavet, som dock skyddas av ett yttre isbälte. (källa)
8. Då gaser vid en given temperatur innehåller molekyler i ett brett spektrum av hastigheter finns det nästan alltid vissa förluster. Lättare molekyler rör sig fortare vid samma kinetiska energi varför gaser med lägre molekylvikt snabbare försvinner ut i rymden. Man tror att både Venus och Mars har förlorat sitt vatten när den ultravioletta strålningen spjälkats upp vattnet i syre och väte, varefter vätet har försvunnit från planeten. Man har tidigare trott att jordens magnetfält skyddar mot en sådan atmosfärsflykt eftersom det hindrar solvinden från att komma i kontakt med atmosfären. Det har emellertid visat sig att det även kring omagnetiserade planeter, som Mars och Venus, bildas ett skyddande gränsskikt . Dessutom gör magnetfältet det möjligt för joner att strömma ut längs de vertikala magnetfältslinjerna i polarområdena, vilket inte kan ske på omagnetiserade planeter. Beräkningar av atmosfärsförlust för olika magnetiseringar har visat att en hypotetisk jord utan magnetfält skulle vara något bättre skyddad än den verkliga jorden är idag. (källa)