Posttjänsteman Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet posttjänsteman

1. Erik Gustaf Lannge, född 8 februari 1878 i Stockholm, dödär 24 juli 1955, var en svensk posttjänsteman. (källa)
2. Höglund är dotter till posttjänstemannen Ernst Freddy Höglund och Karin, född Gustafsson och växte upp i Sävedalen i Partille kommun. Hon är gift med Bosse Karlsson, byggnadsingenjör, murare och snickare. (källa)
3. Arthur Häggblad var son till posttjänstemannen Anders Häggblad. Han arbetade ursprungligen som skogsarbetare men innehade från 1941 en sportaffär i Stockholm. Inte minst gjorde sig Häggblad känd för sin förmåga till slagkraftiga uttalanden. Till sin karaktär var Häggblad känd för att vara ganska snarstucken som Vasaloppet 1938 när han svarade "Valla och prova och åk själv gubbdjävul, får du känna på" på frågan "Hur går det?" i Evertsberg. Frågan ställdes av den för Häggblad okände mannen som visade sig vara landshövding Bernhard Eriksson. En annan gång i en radiointervju fick han frågan om han hade någon hälsning till lyssnarna, och svarade då: "Ja, skidlöpning är ett hundliv, jag önskar jag vore död. Hälsa till vem fan som helst.". (källa)
4. Bourdieu föddes i byn Denguin i sydvästra Frankrike, där hans far var lantbrukare och sedermera posttjänsteman. Bourdieu studerade filosofi i Paris vid högskolan École Normale Supérieure, där han var klasskamrat med Jacques Derrida. Efter studierna arbetade Bourdieu som gymnasielärare och gjorde sedan värnplikten i den franska armén placerad i Algeriet. Åren efter tjänstgöringen genomförde Bourdieu kulturantropologiska och sociologiska studier i Algeriet innan han återvände till Frankrike 1960. Bourdieu är begravd på Cimetière du Père-Lachaise i Paris. (källa)
5. Bo Hjalmar Bergman, född 6 oktober 1869 i Stockholm, död 17 november 1967 i Stockholm, var en svensk författare, litteraturkritiker, posttjänsteman och ledamot av Svenska Akademien (stol nummer 12 från 1925). Han tilldelades år 1956 Samfundet De Nios Stora Pris. Bergman var vid sitt frånfälle 98 år och är därmed Svenska Akademiens äldsta ledamot genom tiderna. (källa)
6. Giuseppe Melchiorre Sarto föddes i Riese, som det andra av tio barn till Giovanni Battista Sarto (1792–1852) och Margarita Sanson (1813–1894). Han döptes den 3 juni 1835. Barndomen var fattig, eftersom fadern bara var posttjänsteman i byn. Trots fattigdomen uppmuntrade föräldrarna honom att utbilda sig, och han fick gå sex kilometer till skolan varje dag. (källa)
7. Svenska postverket använde portomärken mellan 1874 och 1891. Portomärken utgavs i två tandningar, tandning 14 (1874-1877) och tandning 13 (1877-1891). Valörerna var 1 öre svart, 3 öre röd, 5 öre brun, 6 öre gul, 12 öre röd, 20 öre blå, 24 öre violett, 30 öre grön, 50 öre brun och 1 krona blå och brun. Lösenavgiften var på 6 öre, övriga valörer användes för att betala det felande portot. Lösenmärkena sattes på baksidan av ofrankerade eller ofullständigt frankerade postförsändelser. Märkena fick inte utlämnas till allmänheten eller användas som porto vid inlämning av postförsändelser. Före utlämnandet av försändelsen skulle märkena makuleras (stämplas) av en posttjänsteman. Det överskott av portomärken som fanns efter att de fallit ur bruk övertrycktes och användes vid utgivningen av Landstormsfrimärkena. (källa)
8. Till yrket var han posttjänsteman. Då amerikanska inbördeskriget utbröt 1861, anmälde han sig som frivillig och fick medalj för sin tapperhet i slaget vid Antietam den 17 september 1862. Vid inbördeskrigets slut 1865 hade han avancerat till major. Han började därefter studera juridik och blev 1867 advokat. Han gifte sig 1871 med Ida Saxton. (källa)
9. Titeln postiljon användes redan 1636, men var då en synonym till postbonde. 1673 infördes särskilda postiljoner som befordrade post till häst vissa sträckor, och 1725 inrättades fast anställda postiljoner. Under 1800-talet blev postiljon en titel för de posttjänstemän som skötte postbefordran med postdiligens eller postkupéer på järnvägsvagn. (källa)
10. I Sverige var det vanligt långt fram på 1800-talet att man måste betala sportler när man var i kontakt med myndigheter. Det gällde ofta avgifter enligt fastställd taxa för skrivna dokument, pengar som ämbetsmännen själv behöll. Länsmän fick provision för utskrivna böter. Posttjänstemän på landsbygden fick ersättning direkt ner i egen ficka för vissa tjänster. Detta var ett avsiktligt och smidigt sätt för staten att komplettera den fasta lön som statsanställda fick. Samtidigt inbjöd systemet till korruption. Statsmakten var medveten om risken och sportlersystemet avskaffades successivt men det dröjde ändå till 1960-talet innan sportlerna var helt borta. Den nutida stämpelskatten vid fastighetsförvärv har sitt ursprung i 1600-talets sportlersystem. (källa)