Praktälskande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet praktälskande

1. Kyrkans inre är rikt utsmyckad med kalkmålningar på väggar, pelare och valv, vilka restaurerades åren 1886 och 1889. Dessa är inte målade efter någon strängt utstakad plan, men bilderna framträder dock i allmänhet gruppvis, så till exempel scenerna ur Moses och israeliterna historia, legenderna om Christoforos, Katarina, Daniel och madonnans föräldrar (Joakim och Anna), Yttersta domen och så vidare. De borgerliga kostymerna i målningarna tillhör senare hälften av 1400-talet och tiden för målningarnas utförande har anslagits till 1510–1522. Särskilt bildernas etnografiska värde är ganska stort, såsom utvisande det sätt, varpå hög som låg under denna tid gick klädd, men även i tekniskt avseende är de intressanta. Målarens namn är inte känt, men han har utan tvivel, trots sina tekniska brister, varit konstnärligt begåvad och uppfyllt väl sin plikt gentemot den praktälskande katolska kyrkan, som var hans arbetsgivare. (källa)
2. Då hennes make 1619 blivit vald till Böhmens kung, följde hon honom i oktober samma år till Prag och visade sig där lika sorglös och praktälskande som förut i Heidelberg. Att det varit hon, som övertalat kurfursten till hans ödesdigra steg att antaga valet, är emellertid obestyrkt. Sedan slaget på Vita berget 1620 berövat Fredrik hans nya tron, måste kungaparet företaga en äventyrlig flykt och fann till sist en fristad i Nederländerna, medan spanska trupper tog ifrån Fredrik även hans pfalziska arvland. (källa)
3. Fredrik har ansetts ärelysten och praktälskande, och strävade från början av sin regering efter kungatiteln och överlämnade i enlighet med ett som kronprins givet löfte 1695 till Österrike kretsen Schwiebus. Först det hotande spanska tronföljdskriget fick dock kejsaren till slut att ingå "krontraktaten" av 1700, och den 18 januari 1701 lät Fredrik kröna sig i slottskyrkan i Königsberg. (källa)
4. Hans son, den av bland andra Ariosto så högt prisade Alfons I (1505-34), var utmärkt såsom fältherre och statsman. Han biträdde 1509 ligan i Cambrai, utnämndes till kyrklig överfältherre och kämpade på Kyrkostatens sida med framgång mot venezianerna. Då han emellertid vägrade att med påven avfalla från ligan, blev han bannlyst och miste Modena och Reggio. Leo X sökte även frånta honom Ferrara, och kampen fortfor under Klemens VII. Först efter Roms erövring 1527 återvann han sitt forna område och bekräftades besittningsrätten därtill 1531 av kejsaren. Han var gift med Lucrezia Borgia och följdes av sin son Herkules II (1534-59), som följdes av sin son Alfons II (1559-97), en praktälskande och äregirig furste, som gjorde ett fåfängt försök att vinna Polens krona. Han höll Tasso i långvarigt fängelse. Eftersom han inte hade några barn, bestämde han till sin efterträdare sin kusin Caesar (1597-1628), sonen till en naturlig son till Alfons I. Denne erkändes av kejsaren såsom hertig i de tyska rikslänen Modena och Reggio, varemot påven begagnade tillfället och indrog Ferrara och övriga län påven tilldelat huset Este. (källa)