Premieringsnämnd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet premieringsnämnd

1. Funkquist var vice ordförande i Uppsala läns premieringsnämnd för nötboskap 1896–1909 och i Malmöhus län 1913–1919 och 1928–1937, i premieringsnämnden för mindre jordbruk i Uppsala län 1902–1908, sekreterare och konsulent hos Avelsföreningen förödbrokig svensk boskap 1897–1912, sekreterare i Uppsala lantbruksklubb 1896–1908, sekreterare och vice ordförande i Uppsala läns fjäderfäavelsförening 1903–1909, ledamot av avelscenternämnden för ayrshirerasen i Sverige 1913–1930, sekreterare i Avelsföreningen för svensk låglandsboskap från 1913, ordförande i Sveriges kaninavelsföreningars centralförbund 1919–1930, vice ordförande i Svensk svinavelsförening 1910–1930, ordförande där 1930–1938, redaktör för riksstamboken 1916–1934, hedersledamot i Uppsala läns småbrukareförening, i Avelsföreningen för svensk rödbrokig boskap och i Svensk svinavelsförening. Han blev ledamot av Lantbruksakademien 1914, av Fysiografiska sällskapet i Lund 1922 och hedersdoktor vid Berlins universitet 1936. (källa)
2. Wilhelm Hallander var son till skvadronhästläkaren Christian Wilhelm Hallander. Han blev student i Helsingborg 1882 och utexaminerades från Veterinärinstitutet 1886. Samma år blev han distriktsveterinär i Hedemora-Garpenbergs distrikt. 1897–1899 var Hallander förordnad att under olika perioder bestrida extralärartjänst och adjunktur vid Veterinärinstitutet samt till sist professuren i husdjursskötsel där. Han utnämndes 1899 till lektor och föreståndare vid Skara veterinärinrättning och erhöll 1907 professors namn. Hallander var 1905–1918 ordförande i sjätte distriktets premieringsnämnd och 1919 i femte distriktets. 1909 förordnades han att inom Jordbruksdepartementet som sakkunnig biträda med utredning rörande Sveriges hästavel och blev 1910 suppleant i Stuteriöverstyrelsen. Han övertog studieresor till Danmark, Tyskland och Nederländerna. Hallander utförde ett förtjänstfullt arbete för höjande av Sveriges hästavel. 1893 bildade han föreningen Södra Dalarnas hästvänner med syfte att utveckla den nordsvenska hästen till en enhetlig ras, vilket skedde som reaktion mot införandet av den i norra Sverige mindre lämpliga ardennerhästen. Hallander utarbetade riktlinjer för avelsarbetets bedrivande, och företaget vann allmän uppslutning i Sveriges norra delar. Hallander blev 1910 ledamot av Lantbruksakademien. (källa)