Presens Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet presens

1. För verbens vidkommande fungerar infinitiven som grundform. Här finns dock undantag. Det finns språk som saknar infinitiv, till exempel bulgariskan. Då används i stället första person singularis presens. Samma form används också – trots att infinitiv finnes – i lexika för vissa andra språk, till exempel latin. I finska lexika har första person singularis presens använts som lemma, men har i moderna ordböcker ersatts av första infinitivens kortare form. (källa)
2. bortfall av endelsen i presens av historisk starka verb i norra Hälsingland. Sålunda heter det han läs (han läser) på nordliga Hälsingemål, i ett mellanliggande område han läse, och han läser i de södra delarna. (källa)
3. Imperativ (uppmaningsform) är ett verbmodus med vilket man formulerar en uppmaning. Detta modus finns i svenskan endast i ett tempus, presens, men i vissa språk, till exempel latin, finns även en futurum imperativ, uppmaning om något som kommer längre fram. (källa)
4. Verb i indikativ slutar i presens (aktiv form) på -ar, -er eller -r. I preteritum (aktiv form) slutar de på -ade, -de, -te eller -dde, eller saknar ändelse och får vokalväxling. (källa)
5. Bonde (fornsvenska: boandi, bondi, egentligen particip presens av bua, boa, 'boende', 'bofast') är en person som arbetar inom jordbruk. Ordet är synonymt med orden lantbrukare eller jordbrukare. I vidare mening har det använts även om andra på landsbygden bosatta befolkningen, det vill säga allmogen i stort. Idag inkluderas normalt även boskapsskötare (person som arbetar inom djurskötsel) i begreppet. Bonde kan även syfta på en person som tillhörde bondeståndet. Ordet bonde har i olika tider och situationer antingen använts som en neutral yrkesbeteckning, ett skällsord eller en hedersbenämning. (källa)
6. Det finns två andra modus i svenskan: indikativ och imperativ. Konjunktiven förekommer i två tempus: presens och preteritum (förr kallad imperfekt). (källa)
7. Ryskan hör till de språk som helt saknar kopula och kan binda ihop subjekt och predikativ utan något verb. På ryska skulle meningen "Jag är brevbärare" bli "Я почтальон", direkt översatt: "Jag brevbärare". Ett annat sätt att analysera denna sats är att ansätta en nollform av kopulan i presens, i preteritum och futurum är former av verbet "быть" (vara) obligatoriska. (Jfr nollmorfem.). (källa)
8. Man kan diskutera huruvida svenskan har konjunktiv eller inte idag. En del som anser att så inte är fallet brukar hävda att svenskan saknar kategorin modus, men då glömmer man imperativen. Det har också argumenterats för att svenskan har fyra modus, åtminstone i sin högtidliga form, i och med att konjunktiv presens uteslutande skulle användas som optativ (önskan, indirekt uppmaning). Exempel: "Gud vare med dig", "leve konungen", "varde ljus". Detta är dock inte riktigt korrekt. Det vanligaste fallet där presens konjunktiv inte brukar avse en önskan är i uttrycket "vare sig ... eller". (källa)
9. I många indoeuropeiska språk, som svenska, tyska, engelska och franska förekommer två particip, presens particip och perfekt particip. Även rikligare uppsättningar av particip förekommer: finskans verb har sex participformer och latin har tre med futurum particip förutom de två svenskan har. (källa)
10. Perfekt är en verbkonstruktion i många av världens språk. Det exakta tillämpningsområdet varierar mellan olika språk, men gemensamt är att den används för att på något sätt beteckna att en handling är avslutad. Synen på vad perfekt är varierar också: En del språkläror beskriver den som presens ur en viss grammatisk aspekt (perfekt-aspekt, som kan vara skild från perfektiv aspekt), andra beskriver den som ett tempus. Att perfekt beskrivs som en sorts presens är vanligt i engelska språkläror (present perfect) men ovanligt i svenska, trots att konstruktionen har samma användningsområde i båda språken. De språkläror som uppfattar perfekt som presens ur en perfekt-aspekt uppfattar pluskvamperfekt och futurum exaktum som dåtidstempus (imperfekt/preteritum) respektive framtidstempus (futurum) ur samma aspekt. (källa)