Preventivkrig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet preventivkrig

1. Efter Bülows avgång blev Theobald von Bethmann Hollweg ny rikskansler. Flera gånger försökte han att förbättra relationerna med England, dock utan framgång. Rikskanslerns misslyckande berodde främst på att andra inflytelserika krafter (till exempel marinministern Tirpitz) ville just satsa på att förstora flottan. Därmed bestod motsättningen med England. Kejsaren Vilhelm II drog därför slutsatsen att Tyskland måste förberedda sig på ett stort krig, vilket han förklarade på en träff med de viktigaste militära ledarna den 8 december 1912. Konferensen var en tydlig signal att man var beredd att föra ett preventivkrig, det vill säga att börja ett krig så länge man ansåg att det gick att vinna. (källa)
2. Yamamoto blev amiral i november 1940, detta trots det faktum att general Hideki Tojo, en gammal motståndare till Yamamoto, kort därefter blev premiärminister. I och med ultranationalisten Tojos utnämning till premiärminister var Japans framtid i princip beseglad. Yamamoto började, trots sina reservationer, förbereda ett preventivkrig mot USA. Han satte igång med att genomföra flera omfattande omorganisationer av den Japanska flottan, bland annat genom att gruppera samman alla Japans sex hangarfartyg i en enda samlad styrka. Samtidigt som detta gav möjligheter till överväldigande offensiva attacker gjorde det också de ytterst dyrbara hangarfartygen till ett mycket lättare mål (något som skulle visa sig under slaget vid Midway 1942). (källa)
3. Trippelalliansens konstrikt uppförda försvarsbyggnad kom med tiden att visa sig långt mindre hållfast än dess upphovsman hoppats, andra maktsammanslutningar uppkom och invecklades i allt svårare konflikter med de båda ledande trippelalliansmakterna. Efter en period av isolering och inre oreda framträdde Frankrike från 1880-talets början åter som stormakt. Jules Ferry grundlade ett nytt och vidsträckt franskt kolonialvälde, hans ministärs fall 1885 vållades delvis av farhågor för att de nya företagen i avlägsna länder skulle leda till uppgivande av tanken på Alsace-Lorraines återförvärvande, i all synnerhet som Bismarck uppenbarligen gynnat den franska kolonialexpansionen såsom en avledare från europeiska konflikter. Med boulangismen kom därefter åter revanschtanken till heders, och närmandet mellan franska revanschivrare och ryska panslavister antog demonstrativa former. Bismarck avvisade emellertid ett tyskt militärpartis yrkande på preventivkrig mot Frankrike medan det ännu var isolerat och inte återvunnit sin militära styrka. Han sökte även genom eftergifter åt Ryssland i Balkanfrågor motverka panslavisternas tyskfientliga inflytande på ryska regeringen, men indirekt främjade han oförsiktigt det fransk-ryska närmandet genom att 1887 stänga den tyska marknaden för ryska låneförsök, varpå 1888 följde avslutandet av det första stora ryska lånet på Parisbörsen. (källa)