Vad betyder och hur uttalas programvärdinna
Programvärdinna uttalas pro|gram|värd|inna.
Ordformer och varianter av programvärdinna
Singular
- programvärdinna
- obestämd grundform
- programvärdinnas
- obestämd genitiv
- programvärdinnan
- bestämd grundform
- programvärdinnans
- bestämd genitiv
Plural
- programvärdinnor
- obestämd grundform
- programvärdinnors
- obestämd genitiv
- programvärdinnorna
- bestämd grundform
- programvärdinnornas
- bestämd genitiv
Programvärdinna är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet programvärdinna
Vid sin sida får Willy en ung och söt programvärdinna, kallad Suss. Denna unga dam försöker snärja in Willy i en något olämplig situation för en gift man och utger sig dessutom för att vara hans fru under en vistelse på hotell. När Lovisa får höra det ryktas om detta anser hon äktenskapet med Willy vara över.
Laretei studerade vid Tallinns musikkonservatorium, i Sverige, Tyskland och Schweiz, bland annat för Edwin Fischer. I slutet av 1940-talet studerade hon även komposition för Eduard Tubin. Hon debuterade i Stockholms konserthus 1946. Hennes karriär blev omfattande och internationell och hon samarbetade bland annat med Igor Stravinskij, Paul Hindemith och Eduard Tubin. Hon uruppförde Gösta Nystroems, Moses Pergaments och Hilding Rosenbergs pianokonserter samt Lars-Erik Larssons concertino. Från 1960- till 1980-talet gjorde Laretei även kulturprogram för SVT som både producent, programvärdinna och i förekommande fall pianist. Hon hade egna tv-serier och gav konserter i Carnegie Hall och Vita Huset. Hon gjorde skivinspelningar för bolagen Philips, Cupol och Proprius. Laretei medverkade med musik i fem filmer av Ingmar Bergman, som hon var gift med på 1960-talet. Hon var från 1968 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Efter Estlands självständighet 1991 gav hon konserter i Tallinn och Tartu. Åren 1991–2001 var hon styrelseledamot i Estniska Nationella Kulturfonden.
Under flera omgångar var Siw Malmkvist programvärdinna. Husbandet bestod under 1960-talet av Simon Brehm (bas), Roland Bengtsson (gitarr), Leif Asp (piano) och Sture Kallin (trummor). Från och med fjärde säsongen var Putte Wickman kapellmästare. Signaturmelodin var "Zero" av Carl-Henrik Norin från filmen En nolla för mycket. På skiva spelade Lill-Babs in "Att vara förälskad". med text av Sven Paddock.
