Prosa synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas prosa

Prosa uttalas prosa -n.

Prosa betyder skrift el. tal i obunden form.

Ordformer och varianter av prosa

Prosa är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet prosa

Satsen utgör experimentell prosa som använder gallimatias som ett stilistiskt grepp.

Guldlock och de tre björnarna eller bara Guldlock är en känd godnattsaga för barn. Den blev känd efter år 1837 när poeten Robert Southey skrev prosa på den, även om den troligen baserade sig på en ännu äldre berättelse. Berättelsen blev populär och återberättades av många andra, varför den har ändrats mycket med tiden. Den finns i många olika versioner.

Kistebrev (även julark, julbrev, julpapper eller kistbrev) var enkelt utförda och billiga ettbladstryck som satt fastlimmade under kistlocket eller användes som väggdekorationer. Kistebrev var mycket populära i Skandinavien från cirka 1700 till 1850. Under denna period massproducerades de för att brukas som dekoration, i folkbildnings-, propaganda- och underhållningssyfte för allmogen. Kistebreven var oftast svartvita träsnitt som handkolorerats. De bestod av en eller flera bilder med förklarande text på prosa eller vers. Motiven var gärna naivistiska, förenklade och dekorativa med ramomfattningar och ornament. De kunde skildra bibliska, historiska scener eller porträtt, och innehålla allegoriska, satiriska, äventyrliga, sedelärande eller vardagliga framställningar. Många av motiven från kistebreven är kända över hela Europa och kopierades och förvanskades för att passa de lokala förhållandena. Kistebrev var vanligast i Sverige och Danmark som hade en stor egenproduktion, men hade inte samma spridning i Norge.

När prosa avbryts av en sång eller en dikt.

Sakprosastilens huvudprincip fastslogs av den framsynte språkvetaren Gustaf Cederschiöld: "prosans form skall icke överraska". "Normalprosan", fastslog Cederschiöld, "är till för nyttans skull ... den är ej till för att bereda estetisk njutning, för normalprosans läsare är innehållet allt, formens största förtjänst är att på bästa möjliga sätt lätta uppfattningen af innehållet, åt formen vill läsaren ej egna en enda tanke, den får alltså icke genom några ovanligheter ådraga sig uppmärksamheten".

Pekoral (från latinets pecus: boskap, fä) är en text som är allvarligt syftande, men som genom framförallt stilbrott eller att man använder felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en komisk verkan. Pekoral återfinns oftast inom poesin, men även prosa och facklitteratur uppvisar exempel.

Språk som tillhör typ III och IV kan vidare delas in i sådana som bara tillåter en konsonant i ansats och koda, som fulfulde, och sådana som tillåter flera, som norska och tyska. Finska kommer i ett mellanläge, därför att endast nya lånord har mer än en konsonant i ansatsen, och endast koda i ordet kan ha två konsonanter. Exempel: proosa, 'prosa', där pr utgör ansatsen i den första stavelsen, och hurskas, 'from', där stavelsegränsen går mellan s och k, varvid rs blir koda i den första stavelsen: hurs.kas (punkt används ofta inom fonologin för att markera stavelsegränser). Pronssi, 'brons', visar på båda fenomenen: prons.si. Arabiska kan analyseras på två vis. Det första alternativet är att räkna med att alla ansatser och koda bara tillåter en konsonant, med undantag av ordfinal koda. Dessa är مكتب mak.tab 'kontor' (med en konsonant i varje position) och وقت waqt 'tid' (med två konsonanter i ordfinal koda). Det andra alternativet är att räkna arabiska till de språk som bara tillåter en konsonant i varje position, som fulfulde, och säga att den sista av de två ordfinala konsonanterna står utanför stavelsen: waq.t. Man kallar en konsonant som står utanför stavelsen för extrasyllabisk. Det finns också de som istället för att räkna en sådan konsonant som extrasyllabisk räknar den som ansats till en defekt stavelse.

Poesi är ett samlingsnamn för litterära texter som en kännetecknas av estetiska uttrycksmedel såsom rytm, eufoni och språklig förtätning, vilket resulterar i en särpräglad grammatik, prosodi och typografi. Poesi är avsedd att läsas tyst eller reciteras. Ursprungligen syftade ordet poesi på all fiktionslitteratur, inklusive berättande texter, men redan tidigt skedde en uppdelning i poesi och prosa. Andra motsvarande termer är skaldekonst, lyrik, dikt och vers.

Prosa, från latinets prōsa (obunden stil), från prorsus på samma språk (rakt på sak), är flera former av berättande vardaglig text eller tal som inte är bundet av metriska regler. Den kan vara neutral och osmyckad och förekommer som fackprosa (sakprosa) eller som skönlitteratur, till exempel romaner, noveller, essäer och biografier. Om prosan blir rytmisk i sin meningsbyggnad är den besläktad med poesin. Beteckningen prosadikt används för att beskriva lyrik av mera berättande karaktär. Jämför prosaisk = vardaglig, enkel, utan finess.

Prosa på Engelska

prose