Prosaförfattare Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder prosaförfattare, varianter, uttal och böjningar av prosaförfattare

Prosaförfattare synonym, annat ord för prosaförfattare, vad betyder prosaförfattare, förklaring, uttal och böjningar av prosaförfattare.

Vad betyder och hur uttalas prosaförfattare

Prosaförfattare uttalas prosa|för|fatt|are och är ett substantiv.

Ordformer av prosaförfattare

Singular

prosaförfattare
obestämd grundform
prosaförfattares
obestämd genitiv
prosaförfattaren
bestämd grundform
prosaförfattarens
bestämd genitiv

Plural

prosaförfattare
obestämd grundform
prosaförfattares
obestämd genitiv
prosaförfattarna
bestämd grundform
prosaförfattarnas
bestämd genitiv

Prosaförfattare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet prosaförfattare

  1. Tranströmer var nära vän med den amerikanske norskättade poeten Robert Bly. De bägge poeterna översatte inte bara varandra till respektive modersmål, utan hade även en lång och intensiv brevkorrespondens. Korrespondensen har senare givits ut i boken Air Mail, som även är titeln på en av Tranströmers dikter från diktsamlingen För levande och döda, från 1989. Tranströmer har introducerats på nederländska av den kände prosaförfattaren och diktaren Bernlef. Tranströmers samlade dikter har översatts till slovakiska och 2001 utgivits av Milan Richter, slovakisk diktare och landets främsta översättare av nordisk och tysk lyrik. (källa)
  2. Sloveniens två mest framstående författare är poeten France Prešeren (1800–1849) och prosaförfattaren Ivan Cankar (1876–1918). Andra kända slovenska författare är bland annat Anton Tomaž Linhart, Simon Jenko, Dragotin Kette, Anton Podbevšek, Drago Jančar, Vladimir Bartol, Srečko Kosovel, Edvard Kocbek, Boris Pahor, Dane Zajc, Tomaž Šalamun, Aleš Debeljak och Aleš Šteger. (källa)
  3. Viktor Dyk, född 31 december 1877 i Pšovka u Mělníka, död 14 maj 1931 nära Lopud, var en tjeckisk poet, dramatiker, prosaförfattare, jurist, publicist och politiker. (källa)
  4. Martinson medverkade i antologin Fem unga 1929 och samma år kom bokdebuten med diktsamlingen Spökskepp. Han fick sitt genombrott med diktsamlingen Nomad 1931. Med reseskildringarna Resor utan mål (1932) och Kap Farväl! (1933) fick han sitt stora genombrott även som prosaförfattare. Han lovordades för sitt pregnanta och djärvt associationsrika språk. Anders Österling utnämnde Martinson till "en av de största naturbegåvningar som någonsin framträtt i svensk litteratur". Den expressionistiskt anstrukna diktsamlingen Natur (1934) fick emellertid ett kyligt mottagande vilket gjorde att Martinson under elva år övergick till att enbart publicera prosaböcker. (källa)
  5. Gogol debuterade redan 1829 med diktsamlingen Hans Küchelgarten, och som prosaförfattare 1831 med novellsamlingen Kvällar på en lantgård nära Dikanka på svenska: Ukrainska noveller. Den erövrade fort en stor läsekrets. År 1835 kom novellsamlingen Mirgorod samt samlingen Arabesker. I den senare utspelade sig handlingen helt och hållet i Sankt Petersburg. Kända noveller ur samlingen är Nevskij prospekt och En dåres anteckningar. (källa)
  6. Lund blev 1761 löjtnant vid Fribataljonen och utmärkte sig följande året i Pommerska kriget. Han blev sedan löjtnant vid hertig Fredrik Adolfs livregemente (sedermera Änkedrottningens livregemente) och 1770 kapten. Under förberedelserna till 1772 års statsvälvning spelade han en viktig roll i Finland, såsom mellanhand åt Sprengtporten, vilket föranledde hans adlande samma år (han tog dock aldrig introduktion på riddarhuset) och skaffade honom befordran till sekundmajor (1774) och premiärmajor. Några år därefter råkade Lund emellertid i en tvist med kommendanten i Lovisa, överste Jacob Gerner, under det han låg i garnison där, och den därav uppkomna, på sin tid beryktade rättegången slutades med, att Lund 1780 av Krigskollegium dömdes till avsättning från sin majorssyssla, utan rättighet att återfå utgivna ackordssummor, vilken dom genom kungens personliga ingripande stadfästes av justitierevisionen. I en förtvivlad ställning begav han sig då till Stockholm och ägnade sig åt utgivandet av en tidning, som var avsedd att under formen av ironi och allegorier reta och såra kungen och hans omgivning, vilka Lund ansåg som upphov till den över honom fällda domen. Det var Dagbladet Välsignade tryckfriheten, som började utges i mars 1781 och med stigande framgång utkom i tre "skockar" till juli 1783. Det var det första egentliga skandalbladet efter revolutionen 1772. Förbittringen var allmän i de styrande kretsarna, men driven av nöden, enligt vad han själv uppriktigt tillstår, fortsatte Lund sitt både fruktade och föraktade skriftställeri med Tryckfriheten den välsignade, utgiven oktober 1783–april 1784. Utom de brännbara artiklarna, vartill även sådana personer som Sprengtporten och Ehrenström i smyg lämnade bidrag, innehöll tidningen även poetiska bidrag, sammanplockade från flera håll eller insända. Även utgivaren framträdde med en poetisk översättning av Héloïses brev till Abélard, efter Popes Eloisa to Abelard, en tolkning som vittnar om en inte obetydlig talang. Som satiriker hade han redan förut framträtt med den versifierade skämtskriften Något af Stockholmslefnaden afskildradt (1781, ny upplaga 1786). Hans ställning blev emellertid alltmer ohållbar, och slutligen nedlade han, betald av Schröderheim, sitt tidningsskriveri. Kort därefter utgav han en kompilation med den braskande titeln Heroiska gerningar, blodiga händelser, présence d'esprit och subordinationsbrott (1785), men försvinner sedan för några år från Stockholm. Enligt egen uppgift erhöll han av kunglig nåd åter den ackordssumma han utgivit för sin majorssyssla och slog sig med dessa medel ned som lantbrukare "på en vild udde vid vida hafvet". En eldsvåda ödelade där hans egendom, och 1791 uppträdde han åter som litteratör. Han började då utge Fragmenter i särskilte ämnen, vilken samling emellertid avstannade med de första arken och i juli 1792 fortsattes med den nummervis utgivna Välsignade tryckfriheten och Tryckfriheten den välsignade. I denna prisade han den nya tryckfriheten, smickrade hertig Karl, men insmugglade här och där jakobinska uppsatser. Tidningen var matt och upphörde redan i oktober samma år. Som prosaförfattare är Lund en bland de originellare under de år han framträdde. Han skriver häftigt och bittert, men på samma gång med flödande känsla och ganska bitande kvickhet. I viss mån påminner han om Thorild, utan att han kan sägas vara hans efterhärmare. (källa)
  7. Nicoline ("Nini") Magdalene Anker, född Roll den 3 maj1873 i Molde, död den 20 maj 1942, var en norsk författare. Anker var en av mellankrigstidens viktigaste norska prosaförfattare. (källa)
  8. Alexander Abasjeli var en pseudonym för Isaac Tjotjia (15 augusti 1884 - 27 september 1954), en georgisk poet, prosaförfattare och science fiction-författare. Han föddes i en bondefamilj nära Abasja. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.