Vad betyder och hur uttalas prosakonst
Prosakonst uttalas prosa|konst.
Ordformer och varianter av prosakonst
Singular
- prosakonst
- obestämd grundform
- prosakonsts
- obestämd genitiv
- prosakonsten
- bestämd grundform
- prosakonstens
- bestämd genitiv
Prosakonst är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet prosakonst
Personerna i Östergrens berättelser är nästan alltid udda gestalter i samhällets utkant. Ofta återkommer han till att skildra en skuggvärld vid sidan av det officiella samhället, en gråzon där egna regler och lagar gäller. I flera verk som Gentlemen, Gangsters, Tre porträtt, Den sista cigarretten och Twist är berättarjaget själv en utgångspunkt för handlingen som ofta rör sig mellan olika tider. "Det expanderande nuet, ett slags epifani där inte bara framtiden utan framförallt det förflutna är lika närvarande som nuet" har framhållits som ett centralt begrepp i Östergrens prosakonst.
Martin Bircks ungdom fick en mycket positiv recension av Oscar Levertin daterad 26 oktober 1901. Levertin inledde med att hylla Hjalmar Söderbergs prosakonst.
"Detta är en spänningsroman, en som Le Carré hade var stolt över. ... Det är bara att sjunka in i läsningen, som inte alltid är så lätt men ger rik belöning." skrev Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet. "Ingen beskriver Sverige med sådan bravur ... Det är en helgjuten och bultande berättelse, [Klas Östergren] är vansinnigt skicklig ... Varenda liten detalj visar sig vara en del av pusslet." tyckte Jonas Thente i Dagens Nyheter. Jens Liljestrand i Expressen ansåg att Twist befäster Östergrens unika position inom svensk prosakonst och i Sveriges Radios Kulturnytt menade Elin Claesson att "Klas Östergren är en gudabenådad berättare: språket är enkelt men aldrig lättviktigt, det är lekfullt men inte gåpåigt, det är förföriskt men absolut inte kokett. Det hela är välbekant men ändå ständigt nytt.".
Bendz blev filosofie doktor 1914 med avhandlingen The influence of Pater and Matthew Arnold in the prose-writings of Oscar Wilde, var lärare vid Göteborgs högre samskola 1907-1918, vid Högre lärarinneseminariet i Göteborg 1918-1933 samt lektor i engelska och franska vid Hvitfeldska högre allmänna läroverket 1918-1946. Bendz, som särskilt intresserade sig för nyare fransk och engelsk litteratur och stod i personlig kontakt med flera företrädare för dessa litteraturer. Bland hans skrifter märks Oscar Wilde (1921, på engelska), La Daphné d'Alfred de Vigny (1923), Joseph Conrad (1923, på engelska), Kosmopoliter och hemmasittare (1925), Nutida fransk prosakonst (1928), Diktverkets genesis (1933), Paul Valéry (1933), André Gide (1934), Paul Valéry et l'art de la prose (1936), André Gide et l'art d'écride (1939), François Mauriac: Ébauche d'une figure (1945), Paul Valéry: Några minnesord (1945), Litteratur och politik: Fallet Montherlant (1947) och Visages d'écrivains (1947).