Prästestånd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet prästestånd

1. Riksdagsordningen av 1617 föreskrev, att i första hand ärkebiskopen vid riksdagens öppnande skulle föra ordet för alla de ofrälse stånden, och han blev prästeståndets självskrivne talman. (källa)
2. Den kyrkliga jurisdiktionen reglerades av prästståndets privilegiebrev, kyrkolagen och kungliga resolutioner. Den kyrkliga jurisdiktionens omfång var en stor politisk fråga under hela 1600-talet, där den världsliga maktens domstolar och kyrkans sockenstämmor och domkapitel stred om överhet över den andres domsrätt. Innan Karl XI år 1684 fastslagit gränserna till den världsliga maktens fördel, hade domkapitlen och sockenstämmorna att besluta om prästståndets arvsfrågor, gravrätts- och begravningsfrågor, sabbatsbrott och utebliven kyrkogång, faderlösa prästbarns förmyndare, samt disciplinmål i kyrkorummet (slagsmål, dryckenskap och bråk i kyrkan). Dessa frågor överfördes 1684 till häradsrätterna och rådhusrätterna. Domkapitlet kunde därefter heller inte avsätta en präst som misskött sig, endast varna eller utdöma visstids avstängning. Frågor om avsättning överfördes till hovrätten för bedömning. Däremot behöll domkapitlet rätten att höra en blivande präst, samt att bedöma om prästvigning och pastoralexamen. (källa)
3. Vald riksdagsman 1723, uppträdde Benzelius sedermera såsom självskriven sådan vid de följande riksmötena och slutligen vid 1740 och 1742 års riksdagar såsom prästeståndets talman. Han var en bland dem, som gick i spetsen för motståndet mot den kontroversielle teologen Johann Konrad Dippel, och skrev själv emot dennes läror. (källa)
4. Då prästeståndet 1734 framlade ett memorial om införandet av strängare straff för dem, som spred kätterska meningar, inlämnade Strokirch ett mycket beryktat och oklokt svarsmemorial. (källa)
5. Den nye kronprisen Gustaf Adolf föddes den 1 november 1778, och dopet bestämdes till den 10 november. Dagen innan dopet hade kungen meddelat Rikets ständer att de skulle utse ett antal faddrar för prinsen. Aderton från Ridderskapet och adeln, nio från Prästeståndet, nio från Borgarståndet och nio från Bondeståndet. Dessutom blev även de fyra talmännen för respektive stånd fadder, vilket totalt ger 49 faddrar. (källa)
6. På andra sidan av konflikten stod den danska adeln och det högre prästståndet. De ville inte se Kristian II åter på landets tron, och därför stödde de i stället Fredrik I:s son, hertig Kristian (III). Inbördeskriget utspelade sig 1534–1536 och ledde till en seger för Kristian III, protestantismens införande och adelsväldets befästande i landet. (källa)
7. Klerikal tonsur är ett på huvudets mitt avrakat, cirkelformat hårparti om bara några centimeter. Med det skiljer den latinska kyrkan symboliskt sina blivande präster från den övriga världen. Från och med den klerikala tonsuren räknas man till prästståndet. Tonsuren bärs inte längre nödvändigtvis synlig men föregås av en tillhörande ceremoni, varvid ordinandens hår på fyra ställen högtidligt klipps av i form av kors. Ceremonin vid vilken den kyrklige överordnade förmedlar den klerikala tonsuren återfinns i pontifikaliet, biskopens ena särskilda liturgiska bok. (källa)
8. Sedan Beckman under flera terminer haft förordnande att förestå professuren i pastoralteologi och 1850 blivit teologie licentiat, utnämndes han 1851 till professor i dogmatik och moralteologi. 1853-1862 var han ledamot av bibelkommissionen och deltog 1862 i upprättandet av Fjellstedtska skolan i Uppsala. 1860 blev han teologie doktor, 1863 förste teologie professor och domprost samt 1865 biskop i Härnösands stift. I denna egenskap höll han två prästmöten (1867 och 1872) samt visiterade största delen av det vidsträckta stiftets församlingar. 1875 utnämndes han till biskop i Skara, där han höll tre prästmöten (1878, 1883 och 1889). Vid 1865-1866 års riksdag var Beckman självskriven ledamot av prästståndet och understödde då med värme förslaget till ny riksdagsordning. 1867-1872 var han representant för Västernorrlands län i första kammaren och satt under alla dessa riksdagar i lagutskottet, 1868 hade han dessutom plats i kammarens tillfälliga utskott för behandling av läroverksfrågor. 1870 medverkade han till genomförande av den grundlagsförändring, varigenom utvidgade medborgerliga rättigheter bereddes för främmande trosbekännare. Han bevistade såsom självskriven ledamot kyrkomötena 1868, 1873, 1878, 1883 och 1888 samt början av 1893 års kyrkomöte, som han måste lämna på grund av sjukdom. (källa)
9. Det renaste och mest bekanta valsystemet efter förmögenhetsklasser var strax före parlamentarismens och den allmänna rösträttens genombrott det preussiska (för val till lantdagens Andra kammare och delvis för kommunala val), enligt vilket valmännen för elektorsval fördelas i tre klasser, av vilka var och en skall utgöra 1/3 av valkretsens hela skattesumma och väljer l/3 av de samfällt väljande elektorerna. I Rumänien valdes vid denna tid både den övre och nedre kammarens ledamöter direkt av särskilda väljarkollegier, vilkas sammansättning väsentligen berodde av valmännens förmögenhetsvillkor. I Österrike valdes till 1907 den nedre kammarens medlemmar av 5 klasser: 1) de större jordägarnas, 2) handels- och industrikamrarnas, 3) stadsinvånarnas, 4) de mindre jordbrukarnas och 5) den allmänna valrättens klass, och österrikiska kronländernas lantdagar bildades ännu enligt en likartad ordning. Egentliga klassval har även i äldre tider förekommit, nämligen inom stånden. Så valdes klassvis prästeståndets representanter i den svenska riksdagen (av kyrkoherdar, komministrar och akademier), likaså Stockholms stads elektorer vid riksdagsmannaval och delvis även riksdagsmän (av handlande, hantverkare - kungl. förordn. av 23 augusti 1731 - och längre fram fabrikanter) samt i alla städer borgerskapets äldste, och Borgerskap samt Äldste). (källa)