Påfordra Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder påfordra, varianter, uttal och böjningar av påfordra

Påfordra synonym, annat ord för påfordra, vad betyder påfordra, förklaring, uttal och böjningar av påfordra.

Vad betyder och hur uttalas påfordra

Påfordra uttalas på|fordra och är ett verb -de.

Ordformer av påfordra

Aktiv

påfordra
infinitiv
påfordrar
presens
påfordrade
preteritum
påfordrat
supinum
påfordrande
presens particip
påfordra
imperativ

Passiv

påfordras
infinitiv
påfordras
presens
påfordrades
preteritum
påfordrats
supinum

Perfekt particip

påfordrad en
~ + subst.
påfordrat ett
~ + subst.
påfordrade den/det/de
~ + subst.

Påfordra är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet påfordra

  1. Rätten att överklaga och få domstolsprövning grundar sig på svensk lagstiftning och rättspraxis men även att Sverige förbundit sig att följa artikel 5 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt vilken "envar som berövas sin frihet skall äga rätt att inför domstol påfordra att lagligheten av frihetsberövandet snabbt prövas samt hans frigivning beslutas, om åtgärden inte är laglig". (källa)
  2. Dupin gjorde sig tidigt bemärkt som advokat och vann stor popularitet genom att 1815 tillsammans med Pierre-Antoine Berryer våga försvara Michel Ney. Dupin blev under restaurationen det liberala partiets mest anlitade advokat i politiska processer. Han valdes till deputerad 1826, och tog livlig del i julirevolutionen och de politiska strider, som närmast föregick. Från 1817 hade han varit hertigen av Orléans juridiske rådgivare och ägde i hög grad dennes förtroende. Det var Dupin, som under revolutionsdagarna lyckades övertala hertigen att som fransmännens kung ta namnet Ludvig Filip i stället för Filip VII, vilket senare föreslagits för att understryka ordningsföljden inom dynastin. Han förklarade, att hertigen av Orléans kallades till tronen inte för att han var en Bourbon, utan trots att han var det. Ludvig Filip utnämnde honom till procureur-général vid kassationsdomstolen. Som sådan ådagalade Dupin stor bestämdhet, och under de första åren av julimonarkin ingrep han kraftigt mot de liberala strömningar, som han nu definitivt övergett. 1832-40 var han deputeradekammarens president, och utövade som sådan ett stort inflytande. Han sätt att leda förhandlingarna och att, när så påfordrades upprätthålla även gentemot ministrarna kammarens rättigheter samt talartribunens frihet gav honom allmän respekt, även om han hade lätt att förivra sig. Som talare utmärkte han sig för en klar och livfull framställning men var häftig och ibland trivial. Efter att troget stött julimonarkin godtog han lika oförbehållsamt 1848 års republik. Senare svängde han på nytt och var en av de första som stödde Ludvig Napoleon. Redan 1851 uttalade han sig för förlängning av presidenttiden och författningens omändring. Dupin kvarstod som procureur-général men begärde avsked, när familjen Orléans egendom konfiskerades. År 1857 emottog han på nytt detta ämbete. Från 1831 var han medlem av Franska Akademien. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.