Pålbyggnad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet pålbyggnad

1. Trakten kring Omberg har varit bebodd under en lång tid, vilket Pålbyggnaden i Alvastra nedanför vittnar om. Uppe på bergets högsta topp, Hjässan, finns en fornborg med måtten 500 x 200 meter. (källa)
2. Flintborrar hittades tre en av typen kärnborr och två skivborrar. En var komplett var den mer arbetade av de tre, är teknologiskt snarlik flera andra borrar från Gropkeramiska fyndlokaler, t.ex. från Alvastra pålbyggnad (SHM 19150:F8:48). Schnittger och Rydh (1940:67) omtalar två fynd av borrar från Stora Förvar, men ingen av dessa motsvarar de här beskrivna. (källa)
3. I södra Europa har frukterna använts till radband, halskedjor med mera. Det stärkelserika fröet, som är av en hasselnöts storlek, kan ätas färskt eller rostat. I de schweiziska pålbyggnaderna har man funnit trapafrukter samlade i stora förråd. Förr i tiden såldes de allmänt i de europeiska apoteken och växten hölls därför odlad, även i södra Sverige. Den är för länge sedan avskaffad som läkemedel då den inte har någon medicinsk effekt. (källa)
4. Tenn är en av de få metaller, som varit i användning ända sedan förhistorisk tid, och synes i äldsta tider ha erhållits dels från Indien, dels från det inre Asien. Under bronsålder hämtas stor del av det europeiska tennet från England. De brittiska öarna kallades av fenicierna för tennöarna. Genom gravfynd i Egypten vet man att tennet varit i allmänt bruk redan 4000-3000 f.Kr. Det har anträffats i schweiziska pålbyggnader och var bekant i Kina och Indien åtminstone 1800 f.Kr. I 4 Mos. 31:22 uppräknas tenn tillsammans med metallerna guld, silver, koppar, järn och bly. (källa)
5. Nefriten har sedan forntiden blivit bearbetad till vapen, yxor, örhängen, amuletter, kärl, svärdfästen och så vidare. Bearbetade nefritföremål är funna också bland de schweiziska pålbyggnaderna och på andra gamla kulturplatser i Europa. I Jordansmühl i Schlesien anträffas rikligt med nefrit. De mest bekanta fyndorterna ligger i Asien, Turkestan, östra Sibirien, Kina. Även Amerikas gamla kulturfolk bearbetade nefriten, från vilken fyndort råmaterialet stammade, är inte bekant. (källa)
6. Parma är en mycket gammal stad. Pålbyggnader från bronsåldern upptäcktes här 1864. År 183 f.Kr. anlades en romersk koloni som under kejsar Augustus fick namnet Colonia Julia Augusta. Under bysantinska rikets erövring av Rom blev Parma en del av Exarkatet. Grekerna kallade den Chrysopolis ("den gyllene staden"). Detta namn förvandlades i medeltidens krönikor till Grisopolis. Parma blev på medeltiden en viktig station längs Via Francigena, som förband Rom med Nordeuropa, och passerades då av stora skaror pilgrimer. Den införlivades nominellt av Karl den store i Heliga romerska riket, men regerades i praktiken av biskopen. Under de följande århundradenas maktkamper mellan kejsardömet och kyrkan tog Parma som regel parti för kejsaren. Två av dess biskopar blev för övrigt motpåvar. (källa)