Påvestol Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet påvestol

1. I en konklav väljer de berättigade kardinalerna i den Romersk-katolska kyrkan biskopen i Rom som tillika är påve. Ett val blir nödvändigt när överhuvudet över den Katolska kyrkan avlider eller abdikerar från påvestolen. Då påven Benediktus XVI meddelade sin abdikering, den 11 februari 2013, var det den första abdikering från påvestolen sedan Gregorius XII avgick 1415. (källa)
2. Anmärkas bör dock, att även underordnade kyrkliga myndigheter, nämligen stiftsbiskoparna, kan ingå avtal med statsmyndigheterna ifråga om sina stift, som faller under begreppet konkordat. För första gången användes ordet konkordat om de på konciliet i Konstanz av kurian (påvestolen) med de fem nationerna (italienare, spanjorer, tyskar, fransmän och engelsmän) träffade överenskommelserna (capitula concordata) om provisoriska reformåtgärder. Sedan förekommer ordet ofta. De under 1800-talet avslutade konkordaten betecknar sig emellertid själva såsom konventioner. De moderna konkordaten har form av folkrättsliga fördrag, avslutade genom befullmäktigade ombud, och de i desamma stadgade bestämmelserna publiceras, sedan ratifikationerna utväxlats, av kontrahenterna som stats-, respektive kyrkolag. (källa)
3. Det kortaste pontifikatet var Stefan II:s tre dagar på påvestolen i mars år 752. Då han dock inte hann installeras och krönas, vilket på den tiden ansågs vara ett krav, räknades han inte som en legitim påve och infördes inte i Liber Pontificalis. På 1500-talet menade man dock att han var en legitim påve, eftersom hans val var giltigt. Annuario Pontificio uteslöt honom dock 1961. Det kortaste pontifikatet innehas således av Urban VII med 12 dagar (15–27 september 1590). (källa)
4. Det moderna bruket av att stift brukar ledas av biskopar (till skillnad från abbotar) stammar från det Karolingiska riket på 700-talet då stiften utgjorde feodala områden (och därför snarare borde kallas biskopsdöme). Vissa stift blev rena biskopsdömen ledda av furstbiskopar, som ofta blev tillsatta av den tysk-romerske kejsaren, till exempel i Andorra (som än idag har en furstbiskop) eller Liège. Rätten att utse biskopar blev en tvistefråga mellan påvestolen och kejsaren som ledde fram till investiturstriden i slutet på 1000-talet. (källa)
5. 1377 - De två första framställningarna om Birgittas kanonisation görs i Rom. Alfonso Pecha de Vadaterra lägger fram den första utgåvan av Birgittas "Himmelska uppenbarelser". Påven Gregorius XI flyttar tillbaka påvestolen från Avignon till Rom. (källa)
6. Vid Västerås riksdag 1527 bröt Sverige med påvestolen och landet upphörde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Svenska kyrkan behöll sina stift med biskopar och domkapitel (även kallade konsistorium). Under reformationen utgjorde biskoparna ett hot mot kungamaktens maktambitioner. Gustav Vasa ville därför splittra kyrkan och utsåg ordinarier som kyrkliga ledare istället för biskoparna, och ej underlydande dem i andra städer än stiftsstäderna, i städer som Stockholm, Gävle, Örebro och Skövde. Stiften delades alltså in i mindre enheter. Gustav Vasas efterträdare försökte också införa en statlig styrelse för hela Svenska kyrkan. En sådan statlig centralisering lyckades biskoparna hindra genom att hävda den episkopala ordningen. (källa)