Rättegångsprotokoll Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rättegångsprotokoll

1. Göta hovrätt i Jönköping dömde den 26 april 1850 Nilsson till landsförvisning, för utspridande av "villfarande lärosats" (Missgärningsbalken, kapitel 11, § 4, moment 1). Enligt rättegångsprotokollet bestod församlingen då av "omkring 47 eller 48 medlemmar av bägge könen". (källa)
2. Måns Nilsson, död 1609, var en norrländsk man från Brändön som efter ting den 29 november 1608 på kunglig befallning (Karl IX) dömdes till "eldstraff" för upprepade lägersmål mot sin styvdotter Kerstin och gjort henne gravid då hans maka varit bortrest. Enligt de bevarade rättegångsprotokollen blev han "uppbränd" vid en offentlig avrättning år 1609. På avrättningsplatsen blev han tillfrågad om styvdottern Kerstin skulle ha samtyckt till lägersmålet mot honom och efter hans nekande blev Kerstin benådad och förskonad. (källa)
3. Ordet tänkebok härrör från tyska Andenken, alltså minne med betydelsen minnesbok, och omfattade inte bara rättegångsprotokoll utan även anteckningar om andra händelser av juridisk och även politisk natur. De var alltså en sorts annaler eller krönikor. De äldsta tänkeböckerna är ofta skrivna på lågtyska. (källa)
4. En teori har varit att Tacitus hade fått dessa uppgifter från romerska rättegångsprotokoll. Denna teori är dock obekräftad och som argument mot detta kan anföras att Tacitus inte använder Pilatus korrekta titel prefekt (lat. praefect), utan titeln prokurator som användes under hans egen tid. (källa)
5. Åtskilligt har skrivits om katastrofen och vägen dit liksom om efterverkningarna. Den första boken var av pastorsadjunkten Jakob Albert Englund 1853. Englund hade tjänstgjort i Ragunda 1849-1853 och tagit del av de berättelser som fanns och kunde även intervjua sockenbor som hade varit unga då katastrofen inträffade och hade egna minnen av tiden. Englund synes också ha bedrivit egna arkivforskningar och han stöder sig i mycket på olika rättegångsprotokoll från de omfattande rättsprocesser som följde på händelserna 1796. Hans måleriska beskrivningar av flodvågens verkningar var tagna direkt från dessa. Englunds bok ligger till grund för i stort sett allt som sedan skrivits om dessa händelser. (källa)
6. rättegångsprotokoll, till exempel P.Oxy.LIV 3759. (källa)
7. Hon blev på grund av påstått "boleri" med Satan dömd till att brännas på bål av den ordinarie häradsrätten i Hällestad efter en andra rättegång den 7 januari 1620. Domen fastställdes av Svea hovrätt och hennes fall är ett av de få där relativt fullständiga rättegångsprotokoll finns bevarade från häxprocesserna i Östergötland. Till skillnad mot de andra anklagade i denna häxprocess blev hon dömd efter Hertig Johans död den 5 mars 1618 då hertigdömet inkorporerades med övriga Sverige. I domen nämns inget om föregående halshuggning och eftersom detta var en tidig och speciell häxprocess menar en del att hon brändes levande. (källa)
8. Intresset förörelsen hade minskat märkbart efter den uteblivna himmelsfärden. Efter en tid kom emellertid nya livstecken från rörelsen, Siikavaara hade fått nya uppenbarelser vari han insett att himmelsfärden inte var konkret, utan en rent andlig upplevelse. 20 juli 1936 började Siikavaara på nytt att predika vid möten som numer oftast hölls i medlemmarnas hem eftersom man fortfarande hade mycket begränsad tillgång till offentliga lokaler och bönehus. Siikavaara sade sig nu vara delaktig av profetens och Kristi ande, det vill säga att han och Kristus var samma person. I och med att han nu upphöjt sig till gudom ansåg han att det var dags att utforma en ny teologi. Han förkunnade för sina anhängare att de nu kunde leva fritt tillsammans, ohotade av faran att synda. Detta innebar rent praktiskt att de var fria att spela kort, dansa, dricka alkohol och ha sex utan att behöva känna skuld. Exakt vad som tilldrog sig under mötena är okänt, även om vissa företeelser kan utläsas av de rättegångsprotokoll som 1939 skulle följa på rörelsens nya verksamhet. (källa)