Rödgardist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rödgardist

1. Den 21 februari samma år slöts i Mariehamn ett fredsfördrag mellan verkställande kommittén för ryska garnisonen på Åland (som då förstärkts av några hundra finska rödgardister) och finska Sydvästra Finlands Skyddskår, enligt vilket Åland skulle utrymmas av såväl de ryska som de finska trupperna (de senare skulle avväpnas). Av trupperna överfördes sedermera efter hand av de förra en del (huvudsakligen rödgardister) med finska fartyg (isbrytaren Murtaja m.fl.) till Åbo, en del (omkr. 250 man polacker, ukrainare, ester och letter) med svenska fartyg till Västervik (varefter denna del internerades på Fristads hed i Västergötland) och återstående delen (ryska trupper) med tyska fartyg till Libau (varefter denna del internerades i fångläger), samt de senare (Vita gardet) den 24 februari med svenska fartyg till Harg för vidare transport med järnväg till Finland. (källa)
2. Den 27 januari gav Mannerheim skyddskårerna order om att avväpna de ryska förbanden i Österbotten. Operationen gick mycket smidigt, i de flesta fall lät sig ryssarna avväpnas utan strid. Men i Kristinestad utbröt en konflikt mellan de vita trupperna och den ryska militären som förstärkts av soldater från det röda gardet. På morgonen den 31 januari ryckte den vita hären fram mot Kristinestad med vapen och ammunition tagna från de ryska trupperna i Kaskö samt delvis i samband med Vasa- och Seinäjokitraktens avbeväpning. Efter några timmars eldstrid kapitulerade de ryska trupperna samt det röda gardet. Därpå hölls en segerparad på torget i Kristinestad och på kvällen följde en segerfest. Vid drabbningarna dog fyra skyddskårister, nio rödgardister samt sju ryska soldater. Ytterligare sex från de vita förbanden, fem rödgardister och tio ryska soldater sårades svårt i striden. Inom några få dagar var Österbotten under de vitas kontroll, och landskapet med sin engagerade och nästan eniga befolkning blev ett centrum för den vita sidan. Vasa kom att fungera som det vita Finlands huvudstad under inbördeskriget. (källa)
3. Elis Johannes "Jussi" Hietanen, född 29 mars 1903 i Tammerfors, död 19 augusti 1941 i Kiestinki, Karelska ASSR, var en finsk skulptör vars huvudverk är Minnesmärket för de röda stupade i finska inbördeskriget på Kalevankangas kyrkogård i Tammerfors. Hietanen var själv rödgardist och internerades som 15-åring i Tammerforsfånglägret efter inbördeskriget. (källa)
4. Chens härstammar från Changle nära Fuzhou, men han föddes i Peking och växte upp tillsammans med Tian Zhuangzhuang, som även han räknas till den femte generationen inom kinesisk film. Under kulturrevolutionen anslöt sig Chen till rödgardisterna under förhållanden som i mångt påminner om de som beskrivs i Farväl, min konkubin. 1978 började Chen på Pekings filmakademi där han utexaminerades 1982. (källa)
5. Rysslands och Tysklands nederlag i första världskriget öppnade dörren för Lettlands frihet. Självständigheten förändrade litteraturens och yttrandefrihetens villkor. Utländska impulser nådde lättare fram. Samtidigt började en urban lettisk kultur växa fram i Riga. Det i sig var den viktigaste förutsättningen för det modernas genombrott i den lettisk litteraturen. Samtidigt som städerna fylldes av nya invånare steg antalet läskunniga, utbildade och intellektuella. Den litterära marknaden växte. I Lettland var modernismen primärt ett Rigafenomen. Särskilt stark blev futurismen i den Vladimir Majakovskijinspirerade poeten Aleksandrs Čaks (1901-1950) tappning. Att använda ett ord som inspiration kan kanske ge Čaks ett intryck av bristande originalitet. Sanningen om Čaks diktning är motsatta – möjligen är Čaks poesi Lettlands mest särpräglade, individuella. Avgörande för benämningen är att Čaks själv har vittnat om den avgörande inverkan ett möte med Majakovskij för valet att rata en medicinsk karriär och istället anträda diktarbanan. Möjligen ägde aldrig mötet rum, men det visar om något hur Čaks uttryckligen ville placera sig i förhållande till den ryske futuristen. Aleksandrs Čaks diktade om myllret av folk och om stadens detaljer och har följdenligt kallats urbanist. Čaks studerade till läkare vid Moskvauniversitetet när ryska revolutionen utbröt och han tog då ställning för revolutionen och lät sig värvas till de lettiska rödgardisterna, en enhet som sorterade direkt under Lenin. I revolutionskriget som följde efter 1917 års händelser arbetade Čaks som fältskär varefter han återflyttade till Riga. Čaks produktion inleddes med samlingen Es un šis laiks (Jag och denna tid, 1928) varefter ytterligare fem utgivningar följde i rask takt. Čaks blev populär genom sina intensiva och lättillgängliga dikter med scener från en hektisk storstad. Čaks förblev i Lettland under andra världskriget, dock utan att verka som poet. Efter det tyska återtåget 1944 och den påföljande sovjetiska ockupationen lade den nya kommunistregimen hård press på Čaks att anpassa sig, men vid den tidpunkten höll hans penna knappt styrfart. Hälsan vacklade efter ett halvt liv på krogen. Fem år senare avled Čaks till följd av hjärtsjukdom. Det är knappast djärvt att föreslå ett litterärt släktskap mellan Čaks och samtida nordiska diktare, till exempel den unge Artur Lundkvist och finlandssvenske Elmer Diktonius. I ett större sammanhang är det lätt att föreställa sig modernismens frambrytning som en uppsprickande råk vilken löpte genom det sönderfallande ryska imperiets Östersjöprovinser, från Helsingfors, via Edith Södergrans sjukläger på Karelska näset, över Finska viken och fram till Aleksandrs Čaks cafébord i Riga. (källa)
6. Boken, vars populära utländska beteckning i Kina motsvarades av "Röda skatt-boken" (紅寶書, hongbaoshu, vilket dock kunde referera till samtliga Maos verk bundna i rött, och speciellt de i fickformat) sammanställdes 1964 inom Folkets befrielsearmé för att öka soldaternas kunskaper i Mao Zedong-tänkande (maoism), men kom från 1966, då utgiven med sitt karaktäristiska röda omslag och med chefen för armén och Maos högra hand Lin Biao som officiell redaktör, att tjäna som praktisk handbok för de unga rödgardister som av Mao Zedong var utsedda att agera frontsoldater i den av honom initierade Kulturrevolutionen (1966–1976). (källa)
7. Namnet kommer sig av att en ledare för de vita höll sitt "segertal" stående på en låda som innehållit fläsk. En skara finska rödgardister, delvis sådana som tillhört Murmanlegionen, överskred då den finsk-ryska gränsen. Under befäl av Jahvetti Moilanen, som 1918 tjänstgjort som chef föröda gardet i Kajana och senare fått en officersutbildning i Röda armén, organiserades en bataljon på 500 man. Dessa utgjordes av missnöjda arbetare från de stora skogshuggarlägren i Salla. Bataljonen plundrade flera trävarubolags kontor, ockuperade kyrkbyn och avväpnade den därvarande gränsbevakningsavdelningen. Detta satte skrämselhicka på det borgerliga Finland, eftersom man trodde att det var inledningen till en landsomfattande revolution. Efter några dagar retirerade partisanerna över gränsen. De förföljdes av gränsbevakningen från Rovaniemi och Rovaniemi skyddskår. (källa)
8. Främst blev Nordgren ändå en av sin generations ledande finlandssvenska prosaister, emellanåt med en dragning till en personligt gestaltad magisk realism. Samhällsproblematiken är ständigt närvarande i texterna, där uppbrottet från en kommunistisk uppväxt blir ett återkommande tema. Universitetsmiljön är utgångspunkten för de sextiotalistiska tidsbilderna i romanerna Med (1968) och Fjärilsörat (1971), där berättarens alter ego Jean Breng bland annat är med om de berömda "barnbjudningarna" hos president Urho Kekkonen. Den strikt komponerade romanen Det har aldrig hänt (1977) förenar på ett lysande sätt dokumentärt och fiktivt material med utgångspunkt från en avrättning av två rödgardister på Åland under finska inbördeskriget. Ett mindre lyckat försök att experimentera med prosaformen görs i Stjäl dig ett liv (1980). (källa)