Rödvingetrast Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rödvingetrast

1. Rödvingetrast (Turdus iliacus) är en fågel inom familjen trastar. Den är vida spridd i norra Europa och norra Asien, men minskar i antal och betraktas numera som nära hotad, både globalt och i Sverige.
2. Rödvingetrast är en rätt liten trast med en kroppslängd på 19–23 cm. I formen är den kortstjärtad och kompakt med förhållandevis stort huvud. Könen är lika, med brun rygg och streckad vit undersida. De tydligaste kännetecknet är bröstets röda sidor, de undre roströda vingtäckarna och det vita ögonbrynsstrecket. Underarten T. i. coburni (se nedan) är överlag mörkare tecknad och något större än nominatformen.
3. Rödvingetrasten häckar främst i barrskog och björkskog på tundra i norra Europa och Asien, men förekommer även regelbundet som häckfågel i de flesta typer av skogsmiljöer. I fjällen häckar arten allmänt i fjällbjörkskogen, där den ofta är karaktärsart. Den är till största delen flyttfågel och mestparten av världspopulationen flyttar söderut på vintern. Den häckar mycket sällan i Storbritannien och Irland, men övervintrar ofta där. Flyttfåglar och övervintrande fåglar bildar ofta stora flockar, ofta tillsammans med björktrastar.
4. Rödvingetrasten delas oftast upp i två underarter med följande utbredning.
5. Rödvingetrasten har tillfälligt påträffats ett antal gånger utmed Nordamerikas östkust, men även vid några tillfällen i delstaten Washington i nordvästra USA och i Alaska.
6. Genetiska studier från 2020 visar att rödvingetrasten troligen är, trots avvikande utseende, systerart till koltrasten (T. merula).
7. Tidigare hade rödvingetrasten en mer nordlig utbredning i Sverige (mest i Norrland och på Gotland), men vid 1800-talets mitt etablerade den sig söderut i landet. Under 1900-talets början gick artens sydgräns genom Värmland, centrala Dalarna och Hälsingland. I delar av södra Sverige saknas den dock idag. Den är den minsta fågeln i familjen trastar som häckar i Sverige.
8. Rödvingetrast häckar främst i barrskog och björkskog på tundra, och i fjällbjörkskog, men förekommer som häckfågel i de flesta skogsmiljöer.
9. Rödvingetrasten är en allätare och äter framför allt maskar, sniglar, blötdjur och insekter i alla utvecklingsstadier. Om hösten äter den även bär av olika slag, men dessa utgör en mindre del av dess födointag än hos många andra trastar som häckar i norra palearktis.
10. Namnet kom i bruk 1824 och är en systematisering av det äldre namnet rödvinge som användes sedan 1780. "Rödvinge-" syftar på artens roströda flanker. Linné blandade ihop taltrasten och rödvingetrasten, med resultatet att stor förvirring råder i 1700-talets skrifter kring både det vetenskapliga namnet och det svenska trivialnamnet för dessa båda arter. Därför har samtliga namn som används för taltrasten även används förödvingetrasten, till exempel klådra, klera, sångtrast, drossel och talltrast. (källa)