Röstsiffra Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet röstsiffra

1. 29 april – Palestinska lagstiftande rådet godkänner med röstsiffrorna 51-18 blivande premiärminister Mahmoud Abbas förslag till regering. (källa)
2. Sionismen har som andra rörelser diskuterats och kritiserats, inte bara från islamistiskt, nationalarabiskt, antisemitiskt och nynazistiskt håll där det har konstruerats konspirationsteorier kring sionismen (bland annat Sions vises protokoll). Sionismen har också kritiserats av flera judiska organisationer för att vara kontraproduktiv i förhållande till Israels intressen och av enskilda judar som förespråkar samexistens mellan judar och palestinier. Sionismen har också kommit i skottlinjen i samband med diskussioner om Israels agerande, bland annat stämplades den som rasistisk i en FN-resolution som 1975 drevs igenom av östblocket och länder i tredje världen med röstsiffrorna 73 för/23 emot. Resolutionen drogs tillbaka 1991 i och med resolution 46/86 med röstsiffrorna 111 för / 25 emot. FN:s råd för mänskliga rättigheter, där Saudiarabien och andra antisionistiska regimer har stor tyngd, har fördömt Israel i fler resolutioner än för alla andra länder sammanlagt. och även FN:s generalförsamling har i ett flertal resolutioner kritiserat Israel för en aggressiv och expansiv politik i regionen Det är dock viktigt att komma ihåg att sionismen existerar i olika former och att vissa av dessa har ett större inflytande på israelisk politik än andra. Störst inflytande har den nationalistiska revisionistiska sionismen haft, som bland annat förespråkar utökade israeliska bosättningar och israelisk militär närvaro i hela Palestina. (källa)
3. USA:s senat godkände fördraget den 9 april 1867, med röstsiffrorna 37-2. Men pengarna för att köpa Alaska försenades i över ett år på grund av motståndet i USA:s representanthus. USA:s representanthus godkände anslagen i juli 1868, med röstsiffrorna 113-48. (källa)
4. År 1998 blev Weimers medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU). Åren 2000–2001 och 2003–2004 var han distriktsordförande för KDU-Värmland och valdes in i KDU:s förbundsstyrelse under riksmötet 2003 i Karlstad. Han förlorade valet om förbundsordförandeposten till Ella Bohlin vid KDU:s riksmöte i Örebro den 6 maj 2005 med röstsiffrorna 79–76, trots att han föreslagits av valberedningen. Vid riksmötet i Göteborg 2008 vann han dock över Matilda Stålbert med röstsiffrorna 58–47. (källa)
5. Normalt brukar ordföranden först höra ledamöterna genom acklamation. Han/hon gör därvid en uppskattning av hur många som har tyckt det ena och det andra och tillkännager detta muntligen. Den ledamot som då önskar votering, för att han/hon anser att ordföranden har uppfattat fel eller för att han/hon av annan anledning vill få röstsiffror inskrivna i protokollet, begär då votering genom att ropa detta innan ordföranden har slagit ordförandeklubban i bordet. Ordföranden bekräftar att han/hon har hört begäran genom att säga "Votering är begärd och skall verkställas" och avstår från klubbslaget. (källa)
6. Béranger föddes i en småborgerlig familj (adelspartikeln de i namnet lade han sig senare själv till med). Han tillbringade barndomen hos farfadern, som var skräddare, och var som liten pojke vittne till stormningen av Bastiljen. Han flyttade senare till Péronne, där han bodde hos en tant som drev ett värdshus där. Han började som lärling vid ett tryckeri, och fick undervisning i versskrivandets konst. Som femtonåring genomgick han Institu patriotique i Péronne, en elementarskola driven efter Rousseaus principer. Han återvände därefter till Paris, där han försökte försörja sig med att skriva komedier. I tjugoårsåldern författade han ett epos, Clovis, samt en idyll La Pélerinage i fyra sånger, båda i François-René de Chateaubriands stil. Han led vid den här tiden stor nöd under sitt bohemliv, och när fattigdomen var som värst, funderade han på att emigrera till Egypten. Efter hand började han skriva visor och lyriska småsaker, och det gick lite bättre. 1803 skickade han en bunt manuskript till Lucien Bonaparte, som gav honom uppmuntran och ett stipendium. En liten tid senare fick han även en enklare tjänst vid Parisuniversitetets sekretariat. Under bourbonska restaurationen blev hans visor och populära, med sina spår av revolutionsromantik och Napoleonbeundran. Kungamakten uppskattade dem däremot inte. Den första samlingen utkom 1815, och den andra, som utkom 1821 renderade honom 3 månaders fängelse och böter. Då den fjärde samlingen utgavs 1828, höjdes straffsatsen till 10 000 francs böter och 9 månaders fängelse. Bötessumman var dock vid den här tiden inget större problem för Béranger, som var en av de populäraste författarna vid den här tiden. Vid Februarirevolutionen 1848 invaldes han med överväldigande röstsiffror i konstuterande församlingen, trots att han undanbett sig engagemang inom politiken. (källa)
7. Sverige har haft en förhållandevis homogen kultur med svenska som det överlägset dominerande språket under en mycket lång period. Språkminoriteter som samer och tornedalingar har ofta blivit marginaliserade, under 1800- och 1900-talet även aktivt förtryckta, och har aldrig utgjort någon betydande andel av den svenska befolkningen. Även om svenskan har varit officiellt administrativt och liturgiskt språk sedan tidigt 1500-tal har det inte ansetts nödvändigt att i lag fastställa svenskans status som officiellt språk i Sverige. Så sent som den 7 december 2005 beslutade Sveriges riksdag, med röstsiffrorna 147 mot 145, att inte anta svenskan som officiellt majoritetsspråk utan att även fortsättningsvis endast benämna svenskan som huvudspråk. Beslutet kritiserades, bland annat av Sture Allén, ledamot av Svenska Akademien. (källa)
8. Med röstsiffrorna 260-67 röstades det även för att även vuxna skulle hindras att ta del av videofilmer med "närgångna och långvariga skildringar av rått och sadistiskt våld". I de vuxnas fall antogs dock ingen lag. I vuxenfallet var frågan tvungen att behandlas som ett ingrepp i den svenska yttrandefriheten vilket krävde att lagförslaget vilade i minst 12 månader. (källa)
9. Dred Scott, en afroamerikansk slav hade av sin ägare, John F.A. Sanford, förts till Minnesotaterritoriet där kongressen förbjudit slaveriet. Han stämde därför denne och krävde sin frihet. I de lägre domstolarna hade han fått rätt, men i ett utslag som fastställdes med röstsiffrorna 7-2 avvisades han talan. Dred Scott företräddes i Högsta domstolen av Montgomery Blair och George Ticknor Curtis. (källa)