Radiomottagare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet radiomottagare

1. Ingångssteg – det steg i en radiomottagare där den svaga signalen först kommer in. (källa)
2. I senare uppskjutna OSCAR kan även dubbelriktad telegrafi (vanligast) och telefoni förmedlas. OSCAR-signalerna är svaga, och mottagning kräver avancerade antenner och radiomottagare. Kommunikationen äger rum inom för satellitkommunikation särskilt avdelade delband inom de officiella frekvensband, som enligt det internationella Radioreglementet tilldelats amatörradiotjänsten. (källa)
3. Kristallmottagare kallas en äldre typ av radiomottagare som förekom i radions barndom. I Sverige var en kristallmottagare med hörlurar vanligt förekommande i hemmen från början av 1920-talet för att lyssna på rundradioprogram. Efter hand ersattes den av radiomottagare med elektronrör och högtalare. (källa)
4. Den veterligt första piratradiostationen i Sverige var "Black Peter" som sände våren 1952 från Lomsjö i Västerbotten. Det var två bröder som sände på kortvåg, på 80-m-bandet, och det valda våglängdsområdet bidrog till att ge stor täckning för sändningarna. På den tiden var nästan alla vanliga radiomottagare utrustade med kortvåg, och radiolyssnarna var vana att leta på våglängdsbanden. Därför kunde sändningarna nå en inte obetydlig del av lyssnarna i Sverige, inte minst blev lyssnarna intresserade att testa mottagningen sedan tidningarna hade börjat skriva om den mystiske "svartsändaren". Bröderna sände med den påhittade anropssignalen SM3BP, där BP bokstaverades Black Peter. Utöver mikrofon hade de även anslutit en grammofon till sändaren, och spelade mycket musik. Polisen och telegrafverket fångade in dem efter en rafflande jakt som pågick en längre tid. (källa)
5. En radiofyr är en radiosändare som sänder ut radiosignaler för att användas som navigeringshjälpmedel. De fartyg eller flygplan som ska använda radiofyren har instrument som kan identifiera radiofyren och ange i vilken riktning den befinner sig. Under det tidiga 1900-talet byggdes det upp kedjor av radiofyrar runt om i Europa, grupperade så att det i alla farvatten fanns flera pejlbara fyrar vars ortlinjer tillsammans kunde ge en tillförlitlig positionsbestämning. De var antingen rundstrålande (krävde en speciell pejlstation ombord) eller riktade (CONSOL-systemet, som kunde användas med hjälp av en vanlig radiomottagare). (källa)