Raksträcka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet raksträcka

1. Mått: 290m, raksträckor 53m, kurvradie 29m, kurvbredd 15m. (källa)
2. Olycksrisken är avsevärt högre i kurvor än på raksträckor. En studie i Queensland har visat att kurvor ökar dödsrisken till 2,5 ggr risken på raksträckor. (källa)
3. målrakan, upploppsrakan – den raka delen, raksträckan, av ett löparvarv som är närmast före mållinjen. (källa)
4. En bil som startar från stillastående och accelererar rakt fram har en acceleration vars riktning sammanfaller med dess hastighet och farten ökar. När accelerationen minskar till noll upphör fartökningen och bilen får en konstant fart framåt. Om nu vägen svänger men bilens fart längs vägen är densamma, hastighetsmätaren visar konstant fart, så kommer ändå hastighetens riktning att variera. För att detta skall ske krävs en acceleration i sidled. Då vägen och bilen svänger till vänster är accelerationen alltså riktad rakt åt vänster i förhållande till bilen och tvärtom vid en högersväng. Den acceleration i sidled som behövs beror på vägens krökning, en skarpare kurva, eller del av kurva, kräver en större acceleration i sidled. Låt oss sedan anta att bilen, fortfarande med konstant fart längs vägen, når en raksträcka och dess acceleration är noll. Om bilen skall stanna längs raksträckan, bromsar föraren och genererar en acceleration som är parallell med bilens hastighet men motriktad och bilens fart minskar, eller annorlunda uttryckt, bilen retarderar. (källa)
5. Bortre långsida är tävlingsbanans raksträcka längst ifrån publikläktaren. Raksträckan på motsatt sida där mållinjen är placerad heter upplopp. (källa)
6. I början av 1960-talet grundade de tre motorintresserade företagarna Sven "Smokey" Åsberg, Bertil Sanell och Åke Bengtsson racingklubben Team Mosarp Racing. Namnet skulle egentligen varit Mossarp efter platsen som Bertil Sanells billackeringsfirma låg. Efter en felstavning bestämde de sig för att använda namnet skrivet med ett "s". De tränade på en raksträcka i skogen och hade planer på att bygga en 1 500 meter lång träningsbana. De insåg att kostnaderna för en sådan bana var för stora och att utsikterna till sponsorpengar var små. Därför föreslog Sven Åsberg att de skulle bygga en tävlingsbana med internationella mått som trots att den var ännu dyrare var attraktivare för investerare. För att ytterligare få med bygdens företag planerades så att en del av banan kunde användas som flygfält. (källa)
7. På tidiga järnvägar rullade tågen sakta, vilket gjorde att det inte behövdes mjuka övergångar mellan raksträckor och kurvbågar. Mot slutet av 1800-talet ökade hastigheterna och därmed ökade slitaget på räls och vagnshjul på avsnitt där kurvradien var snäv. Därmed kom insikten att det behövs mjuka övergångar med gradvis ökande krökning, det vill säga ett spiralformat element, mellan raksträcka och kurvbåge. Rankine citerar flera sådana kurvor. Klotoiden fick alltså på sent 1800-tal en viktig tillämpning inom järnvägsbyggande. Äran för att ha formulerat den första exakta beskrivningen av klotoidens ekvation brukar bland järnvägsfackfolk tillskrivas Ellis Holbrook. (källa)
8. Banan gick längs vanlig landsväg som fortfarande i stort sett, har samma sträckning. Starten skedde i Norra Vram med en 1200 m lång raksträcka (det som idag benämnes Norra-Vramssträckan), därpå följde några kurvor från Åbro Mölla och till Södra Vram innan banan svängde vänster vid dåvarande Lantmannaaffären. 1933 gick banan precis runt affärens husknut där den fortsatte mot Kågeröd. Denna delen av banan var ganska kurvig med ett par mindre rakor, men bara ett fåtal skarpa svängar. Det var ett snabbt parti för den som hade både nerverna och bilen för att hålla för påfrestningarna. Ungefär en kilometer efter affären i Södra Vram kom en något feldoserad högerkurva och väl inne i Kågeröd kom en skarp vänsterkurva. Funktionärerna hade uppmärksammat detta och placerat halmbalar runt huset vid kurvans ingång. Inne vid Kågeröds centrum tog banan vänster vid kyrkan och 50 meter senare vänster igen. Efter det började en flera kilometer lång uppförsbacke uppför Söderåsen förbi Finnstorps dammar,mot Stenestad. Här upphörde asfaltsvägen och grusvägen tog vid fram till målområdet. Hela den sista delen av banan bestod av långa, snabba kurvor med långa raksträckor mellan dem. Inne i Stenestad kom en 90-graders vänsterkurva mot Norra Vram som ledde ner från åsen. Den sista knixiga delen av banan gick genom åsens björkskog och krävde full koncentration från förarna. När banan kom ner från åsen ner på slättmarken, skedde det via ett par skarpa svängar och några svepande kurvor över åkrarna och hedarna fram till vägkorsingen i Norra Vram och en 75-graders vänstersväng till start/mål-området. Banan bestod till större delen av asfalt och oljegrus, men på några partier var det som sagt vanlig grusväg. Skillnaden mellan högsta och lägsta punkt var 158 m. Vägbredden var som minst 6 m och vägförhållandena bedömdes som mycket goda. Polisen hade placerat ut 160 konstaplar längs banan och 60 funktionärer skötte om besökare och tävlande. Depån var placerad på banans insida vid startområdet med anvisade platser för organisatörerna och pressen. På andra sidan hade det ordnats en restaurang, mellan banan och den närliggande järnvägsstationen. (källa)
9. Handbromsvändning: Förarna skulle köra en kortare raksträcka och vid ett visst tillfälle skulle de göra en snabb handbromsvändning och sedan köra tillbaka till startpositionen igen. (källa)
10. I praktiken innebär det bland annat att X74 teoretiskt endast kör 8% långsammare i kurvorna än X2000, i praktiken handlar det om 3-5% för totalresan. Samma hastighetsskillnad gäller många av raksträckorna eftersom ATC räknar på överhastighet och inte kurvkraft. (källa)