Ramma Synonymer Betyder Uttal

• krocka

Hur används ordet ramma

1. Under 1800-talets senare del åtnjöt rammen – delvis som en följd av erfarenheterna från sjöslaget vid Lissa (1866), där talrika stävanfall företogs – stort anseende som ett vapen, som snabbt och säkert kunde avgöra striden, när det fördes av en skicklig fartygschef. Pansarfartyg och kryssare, som var tillräckligt starkt byggda för att kunna uthärda påfrestningarna vid en ramning, utrustades därför allmänt med ramm. Dennas obestridliga fördelar motvägdes dock såväl av svårigheten att utföra en lyckad ramning mot en motståndare i manöverdugligt skick som av den överhängande risken att i händelse av även endast en mycket liten felbedömning, själv bli rammad. Artilleriets och torpedens utveckling medförde också så stor ökning av stridsavståndet att rammens betydelse starkt minskades. Rammen var också till hinder vid gång med mycket hög fart samt representerade en avsevärd tyngd. (källa)
2. Som krigsfartyg utrustades galärer under deras långa historia med olika typen av vapen, bland annat rammar, katapulter, bågskyttar och kanoner. Men det avgörande vapnet var ofta själva besättningen som i närstrid besegrade och tillfångatog fiendens fartyg. (källa)
3. Både Svea och Göta försågs med torpedtuber i förskeppet medan Thule som första svenska örlogsfartyg försågs med rammstäv, varför torpedtuben fick utgå. Rammen var ett vapen som visat sitt värde under slaget vid Lissa mellan Österrike och Italien 1866, då det österrikiska flaggskeppet SMS Ferdinand Max rammade och sänkte den italienska pansarfregatten Re d'Italia. Inledningsvis tänkte man även förse Svea och Göta med rammstäv, men eftersom torpedrummen var känsliga för stötar och enkelt kunde vattenfyllas vid en kollision fick detta överges. Svea och Göta fick istället så kallade "svanbogar". (källa)