Rangskala Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rangskala

1. I gamla tider kunde det vara väldigt viktigt att man inte gifte sig utanför sitt stånd utan att man även i den nya familjebildningen behöll sin ställning på den sociala rangskalan och därmed möjligheten att behålla samma ekonomiska levnadsstandard. Kungliga personer skulle bara gifta sig med andra kungliga personer (något som förvisso även brukade ha politiska skäl), adliga personer skulle bara gifta sig med andra adliga, prästdöttrar gifte sig ofta med präster och så vidare. (källa)
2. Rangrullorna blev som mest populära under 1800-talet, när de statliga myndigheterna byggdes ut med allt fler titlar, samtidigt som de sociala konventionerna fick en allt mer komplicerad utformning. Vid formellare bjudningar var det viktigt att gäster placerades och inbjöds efter deras formella rang, och för att undvika fadäser inom området upprättades rangrullor efter vilka man utifrån en persons utmärkelser kunde placera personen på rangskalan. (källa)
3. Kungen stödde Bellman med åtskilliga ynnestbevis. Sedan 1775 hade Bellman en pension på 100 daler, tagen ur kungens handkassa. Den 3 januari 1776 fick han tjänst som sekreterare på Nummerlotteriet, med en årslön på 1 000 daler silvermynt och samma år fick han titeln hovsekreterare. Bellman kom under kungens beskydd. Han levererade politisk propaganda till stöd för kungen och stod för poetisk och musikalisk underhållning vid hovet. Han blev en återkommande högtidstalare vid Augusti Orden, ett ordenssällskap som stiftats till åminnelse av Gustav III:s statskupp 1772. Samtidigt tvingades Bellman anpassa sin diktning till de fina salongernas krav, vilket medförde att grovheter rensades ut och den poetiska stilen, åtminstone tidvis, blev mer förfinat fransk-klassisk och rokoko-betonad. Rollen som kungagunstling innebar en förändring på både gott och ont för Bellman. Hans popularitet och litterära berömmelse i vida kretsar ökade, men den bohemiske Bellman blev aldrig någon riktigt framgångsrik hovman. Han förstod sig inte på politik och hade ibland svårt att uppfylla kungens önskemål, som inte alltid passade hans talang. Bellman fick därför efter hand finna sig i att hamna ganska långt ner på kungens rangskala, en bra bit nedanför yngre skaldekolleger som Johan Henric Kellgren och Carl Gustaf af Leopold. Det var till exempel aldrig tal om att Bellman skulle få en plats i den av kungen 1786 instiftade Svenska Akademien. (källa)
4. Det märkligaste de följande veckorna är Heidenstams försök att distansera sig från Fröding. En av de tidningar som rasade mot publiceringen var Aftonbladet som trots det bistra tonläget skrev att Fröding var "Sveriges största nu levande och diktande skald" medan de som tillrått publicering var "gudomligheter af lägre rang". Denna degradering verkar Heidenstam ha tagit på högsta allvar och i brev till vänner begränsar han sin egen insats att ge råd till Fröding till ett minimum, han till och med ångrar att han inte avrådde tryckning. "Slutligen kände jag mig också sårad af Aftonbladets nya rangskala och har aldrig rätt förstått svenskarnas vidskepliga avgudadyrkan för de slitna gångklädernas poesi.". I andra brev skrev han att Fröding helt enkelt är en dålig författare. Vid rättegången friades Fröding. (källa)