Vad betyder och hur uttalas ranta
Ranta uttalas ranta -de.
Ranta betyder (vard.) ränna, löpa och ranta omkring.
Ordformer och varianter av ranta
Aktiv
- ranta
- infinitiv
- rantar
- presens
- rantade
- preteritum
- rantat
- supinum
- rantande
- presens particip
- ranta
- imperativ
Passiv
- rantas
- infinitiv
- rantas
- presens
- rantades
- preteritum
- rantats
- supinum
Ranta är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet ranta
Det allmänna språkbruket förändrades ganska sent, först i officiella sammanhang och så småningom i det allmänna talet. Den samiska författarinnan Sara Ranta-Rönnlund skrev till exempel under åren 1971-78 fyra böcker på svenska med minnen från sin uppväxt som fjällsame i Laevas sameby, i vilka hon konsekvent använder benämningen lapp.
Naturnamn är vattendrag, sjöar, skogar o.s.v. Ägonamn är namn på mark som används för jordbruk och boskapsskötsel, till exempel åkrar, ängar och hagar. Bebyggelsenamn är namn på tätorter, byar, gårdar, bygder med mera. Artefaktnamn är namn på broar, hamnar, gruvor, gravhögar m.m. Många bebyggelsenamn har ursprungligen varit naturnamn, ägonamn eller artefaktnamn till exempel Borås, Västervik, Bergsäng, Fellingsbro o.s.v.. Samma sak gäller ortnamn i andra länder, som det engelska Oxford (-ford betyder 'vadställe'), det tyska Osnabrück (-brück kommer av 'brücke' (bro)) eller det finska Lappeenranta (-ranta betyder strand).
