Realist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet realist

1. Enligt kritisk realism står våra sinnen i en viss systematisk relation till en objektivt existerande verklighet, men avbildar den inte strikt. Antagandet är vanligt, som när man säger att det vi ser som rött ljus orsakas av ljus inom ett visst våglängdsområde, eller kanske av ett slag mot ögat. Klassisk atomism hos Demokritos och Lucretius ger tidiga exempel på detta. Den ontologiskt realistiska riktningen menar att tingens egenskaper existerar oberoende av om vi varseblir dem eller ej. Realism står då i opposition till nominalism och idealism. Inom matematikfilosofi är realism detsamma som platonism. Vidare kan realism stå i motsats till instrumentalism inom vetenskapsteorin och går då ut på att vetenskapliga teorier och teoretiska entiteter faktiskt existerar. Någon form av realism antas när man stävar efter objektivitet, dvs ett sakligt och opartiskt förhållningssätt t.ex. i samband med undersökningar där resultatet i möjligaste mån förväntas vara oberoende av forskarens åsikter eller föreställningar. När man inom vetenskapsteorin (eller vetenskapsfilosofin) talar om naturlagar skiljer sig realisterna från regularitetsteoretikerna vilka menar att det enda som existerar är regulariteter eller regelbundenheter, och inte några nödvändiga lagar. (källa)
2. Kring 1800-talets mitt hade realisterna identifierat sig med den liberala borgarklassen. Denna samhällsklass hade vid sekelskiftet fått igenom många av sina krav med samhällsförändringar och börjat uppfattas som alltmer samhällsbevarande. Många författare började därför solidarisera sig med arbetarklassen, som blev den grupp som ställde mest omfattande krav på samhällsförändringar. Kring sekelskiftet hårdnade även det ideologiska klimatet i Europa med fler extremistiska rörelser. I litteraturen skulle det yttra sig i att författarna tog alltmer extrema och vitt skilda ståndpunkter. Bohemeri, anarkism, antiintellektualism, och högerextremism blev allt vanligare bland författarna. Individualistiska tänkare så vitt skilda som Max Stirner, Søren Kierkegaard, Pierre-Joseph Proudhon, Friedrich Nietzsche, Michail Bakunin och Pjotr Kropotkin hade ett stort inflytande på författarna. Knut Hamsuns Svält från 1890 anses vara den första modernistiska romanen. (källa)
3. Då det religiösa och historiska måleriet avtog under 1800-talet så sökte allt fler konstnärer inspiration från det vanliga människors vardagsliv. Realisterna, speciellt i Frankrike, tog ytterligare ett steg och förvånade folk genom att placera sina vardagsbilder på dukar i stort format, något som tidigare bara hade varit reserverat för konst med högre status. Detta bidrog till att höja genremåleriets status. (källa)
4. Rörelsens namn är inspirerat av namnet på och idéerna bakom Monets målning Impression - Soluppgång (1872). Första gången ordet användes var i en kritisk och hånfull recension i tidningen Le Charivari i april 1874, men målarna började sedan själva att använda det. Impressionismen uppstod under en tid som värderade realistisk, figurativ och moralisk konst, där impressionisterna bröt åtminstone mot gängse komposition, måleriteknik och teorier om översättningen av ljuset till duken. När realisterna sökte verklighetsåtergivning genom att måla figurativt, sökte impressionisterna en djupare verklighetsåtergivning bortom det fotografiartade framställningssätt som dittills tjänat som norm. När tidigare generationer låtit modeller posera för porträtt, fick impressionisterna modellerna till sina porträttmålningar att fångas i en rörelse. (källa)
5. Krohg avlade en kandidatexamen i juridik vid Universitetet i Christiania 1873, han studerade konst vid Eckersbergs malerskole 1869-1870, och följde undervisningen vid Den konglige Tegneskole 1870-1871 utan att vara inskriven som elev, därefter studerade han under vintern 1874 för Hans Gude och Karl Gussow våren 1874 till våren 1875 vid Die Grossherzogliche Badische Kunst-Schule i Karlsruhe, samt slutligen för Karl Gussow vid Königliche Akademie der bildenden Künste i Berlin hösten 1875 till våren 1878. Han gjorde därefter ett par betydelsefulla resor, till Skagen 1879 och Paris 1881. Han inspirerades av realisterna och valde huvudsakligen motiv från vardagslivet, ofta vardagens mörkare eller mer socialt utsatta sidor. De socialt betonade ämnena ur huvudstadens fattigfolksliv inleddes med ett i flera varianter målat motiv Daggryning (1880), av den unga sömmerskan som somnat vid symaskinen, sedan hon arbetat hela natten på en beställd balklänning. Krogh förklarade själva, att motivet för honom endast betytt ett måleriskt problem, nämligen brytningen mellan fotogenlampans och det genom rullgardinen insipprande morgondagerns ljus, och ville inte tala om målningens sociala innebörd. Motivet med syflickan förde sedan över till den så kallade Albertine-serien, behandlande de prostituerades liv, som genom Hans Jaegers bok Fra Kristianiabohêmen 1885 dragits fram i dagsdiskussionen. För Albertines sak agiterade Krohg själv genom boken Albertine från 1886. Den orsakade uppståndelse då den först utgavs, och beslagtogs av polisen. Följande år målade han även en stor målning, Albertine i polisläkarens väntrum, på samma tema. (källa)
6. Machars förkärlek för den helleniska kulturen och misstro mot den ortodoxt kristna tog sig även starka poetiska uttryck i de på bibliska och antika motiv byggda diktsamlingarna Golgata (1901), Jed z Judey (Gift från Judéen, 1906) och V záři hellenského slunce (I den helleniska solens glöd, samma år). Som politisk kåsör intog han en mycket framstående plats i Böhmens litteratur genom satirisk skärpa och formell elegans och räknades jämte Tomáš Garrigue Masaryk som en av banerförarna för de så kallade realisterna, som i politiken bröt med de ungtjeckiska traditionerna och i skönlitteraturen med de akademiska. Av hans tidningsartiklar föreligger i bokform Feuilleton (tre band, 1901). För sina djuptänkta nationalpsykologiska elegier "Tristium Vindobona" invaldes han i tjeckiska Frans-Josefsakademien, men avsade sig denna utmärkelse (1895) efter en skarp kritik av Vítězslav Háleks skaldskap, vilket blev utgångspunkten för den moderna rörelsen i den tjeckiska litteraturen. (källa)
7. Duns Scotus var en av medeltidens skickligaste teologer. Till börden var han troligen skotte, huvudsakligen verksam i Oxford och död i Köln. Thomas av Aquino hade under 1200-talet uppfört en monumental tankebyggnad, som i sig inrymde hela samtidens teologiska och filosofiska vetande. Duns Scotus betydelse inom den kristna idéhistorien låg främst i att han gav teologin en ny inriktning och därmed förberedde den upplösning av skolastiken som ägde rum under slutet av medeltiden. Han var visserligen liksom Thomas av Aquino "realist", men han hade dock inte samma tilltro som denne till den lärda spekulationens bärkraft. Duns Scotus försökte förena Bonaventuras augustinska lära med Aristoteles filosofi, som han tolkade mer kritiskt än Thomas av Aquino. Eftersom han skattade viljan och kärleken högre än den stränga logiken, uppfattade han Gud mindre som intellekt än som outgrundlig vilja. (källa)
8. De frågor Wigforss i efterhand främst blev omtalad förörde höjd arvsskatt, en aktiv krispolitik, och bekämpandet av skattereformen 1947. Diplomaten Gunnar Hägglöf skrev i sina memoarer att Wigforss var "en säregen typ. Pacifist, nykterist, radikal, men framför allt en intellektuell med maktinstinkt och därför i många hänseenden en realist" och vidare regeringens starkaste man. Vid krigsutbrottet hösten 1939 var flera ledande socialdemokrater för att Wigforss skulle ta över partiledningen, något som dock aldrig inträffade. I februari 2009 kom det fram att han 1941 godkände en stor svensk bankkredit till Nazityskland enligt ett hemligt dokument som hittats i ett kassaskåpå finansdepartementet och som aldrig blev registrerat. Utrikesdepartementet tog aldrig någon anteckning om saken. (källa)
9. Böök, som redan mycket tidigt börjat medarbeta i pressen, debuterade i bokform med ströskriften Skald och skolmästare (1902), ett rappt svar på Nils Linders förbittrade angrepp på Verner von Heidenstam i Svenska språket i modern diktkonst. Ett par uppsatser om Fredrik Cederborgh 1905 följdes av gradualavhandlingen Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige intill 1809 (1907), som fyllde en lucka i svensk litteraturhistoria och genom sin rikedom på uppgifter och upplysningar är ett värdefullt uppslagsverk. Svenska studier i litteraturvetenskap (1913) innehåller breda psykologiskt estetiska undersökningar av då nyare svenska diktare (Carl Snoilsky, Per Hallström med flera), Den romantiska tidsåldern i svensk litteratur (2 uppl. 1919) är en rad litterära porträtt, av vilka förut jämförelsevis förbisedda gestalter (Petrus Læstadius, Adolf Törneros med flera) tecknas. Två stora monografier, Esaias Tegnér (1949) och Erik Johan Stagnelius (1919) (Senare utvidgad i Stagnelius än en gång, 1942), är hans huvudverk. Esaias Tegnér utvecklar vidlyftigt Bööks uppfattning, att den götiska rörelsen är en produkt av de napoleonska världskrigen och den tyska idealistiska filosofin (Immanuel Kant och Johann Gottlieb Fichte), medan han anser sammanhanget mellan göterna och den förromantiska svenska vitterheten jämförelsevis betydelselöst, det innehåller ett stort antal analyser av tegnérska dikter. Verket blev senare kallat "gravmonumentet över Tegnér-kulten" av Göran Hägg. Verket om Stagnelius, som blivit en standardbiografi, är en rik, levande och skarpsinnig skildring av skalden och hans verk – dock av vissa senare tiders litteraturvetare sedd som byggd på en stor del fiktivt stoff. Böök återupptäckte romantikens realist Fredric Cederborgh, och skrev en monografi över denne 1925. (källa)
10. "Kaddafi - från visionär till realist" (1986). (källa)